Stavgång & Samförstånd

Min pappa har - mot alla mina råd och varningar - börjat med stavgång. Nå, jag är väl den sista att missunna en gammal man hans rätt att - efter ett långt arbetsliv - få gå lite i barndom, men stavgång tycks mig ... ptja, lite som kejsarens nya kläder. "Stavgång", slår jag upp, "är en motionsform som liknar gång men som utövas med så kallade gångstavar som hjälpmedel."

'Liknar gång'?!

Jag googlade meningen "kritik mot stavgång" - fick noll (0) sidor som resultat. Sedan googlade jag "problem med stavgång" - fick noll (0) sidor som resultat. Blotta avsaknaden av kritik är skäl nog att vara skeptisk!

Men stavgång känns också väldigt svenskt. Det räcker inte längre med att 'bara gå'. Nä, man ska aktivera överkroppen också. I Fredrik Lindströms underfundiga serie Världens Modernaste Land målas en bred vy över modernitetens framväxt i Sverige och dess aningens dåliga passform för ett land - och ett folk - som, tycks det, är vana att göra som de blir tillsagda.

Just detta syns också mycket av i SVT:s dokumentärserie om sveriges mäktigaste finansfamilj, Wallenberg. Serien täcker på ett väldigt intressant sett en annars ganska dold bild av svensk nittonhundratalshistoria. Däremot rör den tyvärr många gånger bara - alltför försiktigt - vid ytan av det faktum att sveriges bank- och finansväsende under nästan 150 år har kommit att domineras av en tyst dynasti. Samförståndet mellan svensk socialdemokrati och storindustri presenteras bland annat med näst intill ingen sorts försök till problematisering.

Samförstånd är även mot du jour på andra sidan atlanten. Den 4:e januari samlades USA:s hundrationde kongress. Efter hösten val, den 7 november - där hela representanthuset och och en tredjedel av senaten valdes - har USA nu för första gången en muslim (Keith Ellison) och två buddhister i kongressen. Dessutom kontrollerar numera Demokraterna Kongressens båda kamrar.

Demokraterna vill höja den federala minimilönen och röja upp i vad som allmänt ses som en 'korrupt' Kongress, men de eftersträvar även ett ordentligt 'omtänk' i Irak-politiken. Detta trots att utrikespolitiken traditionellt har varit Presidentens område. Snart förväntas dock president Bush hålla sitt 'State of the Union'-tal, där han enligt den amerikanska konstitutionen skall "... from time to time give to Congress information of the State of the Union and recommend to their Consideration such measures as he shall judge necessary and expedient." (Article II, Section 3)

Talet kommer med all sannolikhet att domineras av Irak-kriget och många hoppas att det kommer att präglas av att söka samförstånd med Demokraterna. Behovet av ökat engagemang i Israel-Palestinakonflikten, av samtal med Iran och Syrien och en förändrad strategi Irak (är kanske ett roterande presidentskap en lösning?) kan inte poängteras nog.

I dagarna valdes Nacy Pelosi till ny talman i det amerikanska representanthuset. Som sådan ska hon eftersträva, konstaterade hon i sitt öppningstal, "partnership not partisanship." Samarbete över partigränserna är precis vad amerikansk politik behöver, men är dessvärre nog inte vad amerikansk politik kommer att få. Bush kommer att lämna Vita Huset 20 januari 2009 och redan nu börjar kandidaterna inför 2008 års presidentval att positionera sig. Valet kommer vara det första sedan 1952 som varken den sittande presidenten eller vice-presidenten kandiderar och Irak-kriget - och hur kandidaterna ställer sig i frågan - kommer att avgöra.

Med stödhjul och stavar vaggar vi således in i ett nytt år, med förhoppningen att det sunda förnuftet - i Sverige såväl som i USA - skall få iallafall lite utrymme.

Andra bloggar om: Amerikansk politik, stavgång, Wallenberg