Wednesday, December 27, 2006

Skånes ontologi: tankefragment

Det är ett sånt där tjock, sammetsliknande mörker som har svept in landskapet. Någonstans långt bort ser jag tysta ljusstråk liksom glida längs horisonten. Det är motorvägen antar jag.

Jag spenderar mellandagsrean utanför Åstorp, några mil inåt landet från Helsingborg. Det är som att befinna sig i mitten av en rund skiva; det är svart åt alla håll jag ser och en cirkel av ljus sträcker sig runt skivan. Vägar, samhällen, köpcentra. Men här, som sagt, sånt där tjockt mörker.

Den sol som vågar sig fram om dagarna sprider oengagerat ett grått ljus omkring sig. Såhär på julen stärks jag av det tröstlösa i landskapet. Inser gör man dock snart att detta är att förneka den verklighet vi befinner oss i, med fötterna en decimeter ned i gyttjan.

För ja, såhär i slutet på ett långt 2006 haglar insikterna i takt med vädret: Fredrik Reinfeldt, som blivit utsedd till 'Årets person' av DN – och nu senast även till ’Årets man’ av Expressen – säger till DN att ”makt förändrar och deformerar.” Jan Guillou skriver i ett porträtt att Reinfeldt karaktäriseras av en märklig ”brist på aggressivitet”. Reinfeldt har en ”oklanderligt politiskt korrekt” personlig stil och Guillou drar således – med en av årtionden som journalist och författare förfinad analytisk förmåga – slutsatsen att ”man inte behöver vara vänster för att vara en hygglig människa.” I ett mediasverige med Otto Sjöberg som galjonsfigur borde man kanske inte bli förvånad, men ändå: att Jan Guillou – fortfarande! – tillåts rollen som politisk kommentator i svensk media är ett tecken på den grad av let’s-danceifiering vi nått. En dumhet som inte tycks ha några gränser. (och inte kan han skriva romaner heller: läs denna underbara totalsågning av hans senaste alster, Madame Terror, signerad UI-forskaren Ingemar Dörfer!)

Så man blickar utåt. Här pågår, påstås det, ett 'Heligt krig' världen över. Inte för att något enhetligt krig står att märka, men dess fronter sammankopplas av en gemensam tematik: Afghanistan, Kashmir, Tjetjenien, Irak ... Till listan vill jag lägga Somalia som plågas av ett proxy-krig på Afrikas Horn.

Tidig lördagsmorgon tar jag bussen tillbaka till Stockholm. Någonstans i mitten av Sverige – kring Jönköping – nås jag av nyheten att Saddam Hussein, 69 år gammal, har blivit avrättad, hängd, på Bagdads flygplats. Det är svårt att ha förhoppningar om Iraks nära framtid och de få jag hade förminskas nu ytterliggare.

Paul Berman skriver i sin bok Terror och Liberalism att det inte finns någon ”enskild logik som styr världen och ingen kommer att ingripa för vår skull för att införa en logik - inte Gud, inte Hegel och inte heller Roosevelt. Vi måste stålsätta oss själva.” Just därför var det viktigt att rättegångarna mot Hussein hade fått fortsätta. Avrättningen av honom gällde mordet på 142 shia-muslimer 1982, vilket innebär att de övriga brott som Hussein stått anklagad för – mot Kurderna i norra Irak och användningen av senapsgas mot Iran under 80-talet – nu rinner ut i Iraks redan blodiga sand.

Den 31 december 2006 kommer Kofi Annan att avgå, efter att ha suttit två perioder som generalsekreterare för FN. I ett tal på Harry S. Truman Presidential Museum and Library i staden Independence i Missouri slog Kofi Annan fast fem lärdomar som hans nästan tio år som generalsekreterare hade gett honom. Första lärdomen, sa han, är att säkerhet måste ses som globalt och sammanlänkat, där allas vår säkerhet måste ses som intimt sammankopplad. De övriga lärdomarna var ‘Global warming’, ‘the rule of law’, ‘accountability’ och slutligen ‘the value of the UN’. FN, sägs det ofta, bygger på säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter.”Vi kan bara uppnå dessa genom att arbeta tillsammans genom ett multilateralt system och genom att göra det allra bästa av det mest unika instrument vi har,” konstaterade Annan.

Jag kommer att tänka på Prometheus. Hans revolt var det som kom att skapa grunden för den mänskliga utvecklingen. Prometheus var titanen som stal elden från gudarna i den grekiska mytologin, så att människorna som frös skulle få del av den. För detta ses han ofta som den mänskliga civilizationens beskyddare. Revolt mot hunger, fattigdom och mot lidanden tycks mig ytterst mänskligt. Mänskligt, men ovanligt.

Medan bussen plöjer genom ett regnigt Sverige, så här den näst sista dagen innan det nya året börjar en önskelista inför 2007 att löst börja ta form i mitt huvud:

  • Att FN:s nya generalsekreterare Ban Ki-Moon fortsätter arbetet som Annan inledde med att reformera världsorganisationen. Fokus bör här ligga på att reformera det beklagligt ineffektiva Säkerhetsrådet, men även sekretariatet, som idag ställs inför helt andra uppgifter än när FN grundades.
  • Att EU ger sitt uttalade stöd och finansiellt samt organisatoriskt bidrar till att stärka Afrikanska Unionen (AU) som regional aktör på afrikanska kontinenten. AU har visat försiktiga framfötter i Darfur, Kongo och nu senast på Afrikas Horn. ’Afrikanska lösningar på Afrikanska problem’ lyder en hyfsat sliten cliché. Fortfarande sant.
  • Att Vita Huset följer de rekommendationer som the Iraq Study Group lade fram i början av december och inser att en lösning på situationen i Irak kräver ett starkt engagemang i Israel-Palestinafrågan samt dialog med Syrien och Iran. Vidare är det nu viktigt att USA inte lämnar Irak åt sitt öde genom tillbakadragning av trupper: invasion och total söndring av ett land kräver att man stannar kvar och hjälper det upp igen.
  • Men mest av måste 2007 handla om att rita streck mellan prickarna – ’connect the dots’ – på en global nivå. 2007 måste handla om att koppla ett brett grepp om Nordkorea, Darfur och Iran. Med en demokratisk kongress i USA, med Tyskland som ordförandeland i EU och med en ny partiledare för brittiska Labour måste 2007 bli året då multilateralism genomsyrade alla aspekter av världspolitiken.

Bussen glider genom landet. Landskapet är deformerat av mörkret och det kladdiga regnet vars karaktärslöshet tycks beskriva den meta-årstid som numera dominerar såväl sommar, vår och höst som vinter. Vi passerar vägar, samhällen och köpcentra. Men här, som sagt, sånt där tjockt mörker.

Andra bloggar om: , , ,

Friday, December 22, 2006

EU i världen

2006 betydde mycket för EU:s gemensamma utrikespolitik.

Union skickade militär trupp till Kongo för att hjälpa till att bibehehålla stabiliteten i landet under dess första parlamentsval på 40 år. 3500 soldater - under tyskt ledarskap - stödde Kongo i valet som hölls i två omgångar, den 30 juni och i slutet på oktober.

Efter strider mellan israeliska trupper och Hizbollah i juli och augusti i somras förstärktes FN-truppen i Libanon, UNIFIL, av 7500 soldater under franskt och italienskt kommando. Europeiska Rådet konstaterade 25 augusti i ett uttalande att "EU lever upp till sina förpliktelser."

Men även inom Unionen har mycket hänt (något som Kommissionens aningens desperat försöker uppmärksamma på sin sida 'The EU and You').

EU:s konstitutionella fördrag ses idag av de flesta som mer eller mindre dödförklarat efter Frankrike och Nederländernas 'Nej'. Men kommas ihåg skall att 15 medlemsländer faktiskt har godkänt fördraget, med Finlands ratificering som den senaste.

Under det tyska ordförandeskapet under första halvan av 2007 kommer 50-årsjubileumet av Rom-fördraget - som 25 mars 1957 grundade den Europeiska Gemenskapen - att firas.
Då kommer det Berlindeklarationen att undertecknas

I ett tal i tyska bundestag 30 november i år, sa Kommissionens ordförande, Manuel Barroso att den närmaste tiden framöver är mycket viktig för Unionen. Han poängterade att Berlin - som mellan 1961 och 1989 var delat - är en symbol för ett återförenat Europa och med ett utvidgat EU även rent politiskt kommer att få stå som grund för delade värden och åtaganden för Unionen.

"Det är viktigt att deklarationen är framåtsyftande och visar för EU:s medborgare varför EU är svaret på så många frågor i det 21:a århundradet, vare sig det handlar om globalisering, klimatförändringar eller terroristhot," konstaterade Barroso.

När vi skriver 2007 kommer Slovenien att ha gått med i EMU och fått euron som betalningsmedel och Unionen kommer att ha två nya medlemsländer, Rumänien och Bulgarien.
Enligt Nicefördraget kan Unionen ha 27 medlemmar, sedan är det stopp. Där är vi dag.

Ett mer legitimt, transparent och demokratiskt EU behöver ett nytt fördrag.

Thursday, December 21, 2006

Ny Politik i en Ny Tid?

"Med en ny regering förväntas det på ett eller annat sätt att komma också en ny utrikespolitik," konstaterade Carl Bildt när han i tisdags höll sitt linjetal på Utrikespolitiska institutet i Stockholm. Han talar som en ångvält, den forne Statsministern, med ratten hårt fastsurrad. Han talade om EU och vikten av fortsatt utvidgning, om Kina och Indien och om FN. Men mest talade han om globalisering. Om "att värna det öppna samhällets, de öppna ekonomiernas och den öppna världens idéer mot de krafter som vill vrida klockan tillbaka."

Temat - tycktes det - var förändring; en ny, fräsch, regering med en ny, fräsch, utrikespolitik. "Att vara utrikesminister i Sverige i dag är inte samma sak som det var i går. Vi lever i början av vårt eget stora paradigmskifte" slog Bildt fast. Detta paradigmskifte utgörs av globaliseringens 'tredje våg', som karaktäriseras av Asiens återkomst. Ja, förändring var nyckelordet.

Iallafall på det retoriska planet. Titeln på hans anförande talade sitt tydliga språk: "Ny Politik i en Ny Tid?" Notera frågetecknet.

Bara några månader tidigare stod Jan Eliasson vid samma podium och höll sitt linjetal som nyutnämnd utrikesminister. Han talade om EU och vikten av fortsatt utvidgning, om Kina och Indien och om FN. Men mest talade han om globalisering. Om vikten av att "värna de positiva krafterna i globaliseringen, de befriande krafter som föds ur rörlighet av människor, idéer och varor och som skapar nytt välstånd."

Bildt liksom Eliasson talade om vikten av en lösning på Israel-Palestinakonfliken, om det allvarliga i klimatproblematiken, om att Sverige ska ta ansvar i sin omvärld. Att Sverige ska arbeta aktivt inom EU.

Allt detta mycket bra ambitioner. Men förändring. Njae.

Svensk utrikespolitik bygger traditionellt på ett etablerat samförstånd mellan socialdemokrater och moderater, såväl inom stödet för internationella organisationer och FN som inom frågor som samarbete med (men inte medlemsskap i) Nato. Inom Amerikansk utrikespolitik talade man tidigare om att partipolitiska skillnader slutade vid ”the waters edge” (något som dock inte längre – med Irak-kriget som främsta exempel – kan sägas gälla). Grovt tillyxat gäller detta även i Sverige. Viktigt var - och är - att hålla Vänsterpartiet – tidigare kommunistpartiet – utanför.

Redan innan riksdagsvalet, konstaterade såväl den dåvarande ordföranden för utrikesutskottet, Urban Ahlin, och Gunilla Carlsson i en 'debatt' att oavsett vem som vann valet skulle inga omvälvande förändringar av utrikespolitiken ske. Då svensk utrikes- och säkerhetspolitik just har byggt på ett samförstånd moderater och socialdemokrater emellan var det viktigaste för dem båda att den inslagna kursen – med fokus på gemensamt agerande inom EU – hölls.

På gråspetsig halländska konstaterade Bildt lakoniskt att "vi svenskar dessvärre inte är mer än 0,15 procent av världens befolkning och 1,2 procent av världens ekonomi." Men Sveriges roll är ändå, skorrade Bildt, viktig: "Vi har traditioner av internationellt engagemang, företagande och samarbete som väcker respekt."

De båda utrikesministrarna har rätt (särskilt då den ena nu har blivit utnämnd till FN-sändebud till Darfur). Som litet land med stark FN-tradition behövs vi. Fem myror är som sagt fler än fyra elefanter. Men nä, någon förändring är det egentligen inte tal om.

Andra bloggar om: , ,

Tuesday, December 19, 2006

EU & kristna värden

Jul, ja. Förstår plötsligt att det bara är en halv vecka kvar. Men ingen panik. Det är väl bara vädret som inte riktigt passar (jäkla Al Gore!) När jag i söndags klev ut från Moderna Museet var den kyligt friska luften som ett löfte om lite snö och ... ja, julväder!

Med julen kommer också den sedvanliga diskussionen om högtidens minst sagt tvivelaktiga religiösa koppling. Inför 2007, när EU kommer att fira 50 års jubiléet av Romfördraget, trycker bland annat Kommissionen för Europeiska gemenskapens biskopskonferenser för att det i den officiella deklarationen för firandet skall hänvisas till EU som en gemenskap som vilar på kristna värden. Europeiska Kommissionens Eurobarometer, som kom nu i veckan, visar att människor inom Europa är oense om religionens roll i samhället; 81% av cyprioterna, 70 % av malteserna och 63 % av italienarna anser att religionen tog upp en "alltför stor roll" i samhället, medan bara 20% av estlänningar och Bulgarer tycker detsamma.

Brian C. Anderson beskriver i en artikel Europa som 'post-Christian'. Han skriver i the Public Interest att Europa mer och mer har övergett sitt kristna arv och citerar undersökningar som visar att endast 21 procent av Europas befolkning anser att religion är "mycket viktigt." "Endast Europas växande muslimska befolkning", skriver han, "verkar visa engagemang för religiösa frågor". Nu stämmer ju inte detta riktigt, men poängen - att ett multietniskt och religiöst heterogent Europa idag inte kan ses som kristet, och att våra samhällen alltså inte endast bör baseras på kristna värden - är viktig.

Det vore fel av EU att inkludera en referens till kristna värden i Berlindeklarationen. Vissa samhällsgruppers institutionaliserande av trosuppfattningar kommer oundvikligen leda till andra gruppers underordning. Anledningen till att man kan strukturera ett samhälle så effektivt med religionen som bevekelsegrund är att man inte behöver några argument för en samhällsstruktur, den är är 'gudomligt sanktionerad'. Religionen är den enda övertygelse du kan ha utan att behöva argumentera varför du har den. Det räcker med att du 'tror'.

Enligt Eurobarometers opinionsundersökning tror nu två av tre svenskar att en gemensam EU-konstitution skulle göra EU:s ledning mer demokratisk. Detta är en ökning med fjorton procent sedan i våras. Dessutom 70 procent tror att konstitutionen skulle göra EU starkare i världen. Det är ett viktigt framsteg. Ett nytt fördrag - oavsett om man väljer att kalla det för konstitutionellt eller inte - behövs för att EU ska kunna agera legitimt och effektivt i framtiden. Särskilt när Unionen växer.

Eurbarometer-undersökningen visar också att sex av tio svenskar tror att ett turkiskt EU-medlemskap skulle öka säkerheten i regionen. Turkiet har historiskt och kulturellt många starka band till Europa och bör - när de kan visa på framsteg inom mänskliga rättighetsfrågan - få bli medlem av EU. Alla eventuella referenser till EU:s 'kristna grund' i Berlinfördraget kan bara skada relationer till det som alltmer ses som 'länken till Mellanöstern'.

1 januari 2007 kommer EU:s byrå för grundläggande rättigheter att grundas och samma datum blir dessutom Bulgarien och Rumänien medlemmar av Unionen. Den kalla luften biter mig i kinderna när jag halkar fram över gångbron från skeppsholmen. Kanske kommer det att blir lite snö ändå ...

Andra bloggar om: , , ,

Monday, December 18, 2006

Årets person - fel fel fel!

Time Magazine skriver i sitt nya nummer att Årets person är "Du".

Med motiveringen "för att ha tagit kontrollen över global media, för att ha grundat och ramat in den nya digitala demokratin, för att ha arbetat för ingenting och ha slagit proffsen inom deras eget område, är Årets person Du."

Först och främst: global media är inte under min eller din kontroll. Reportrar utan gränser rapporterar att 113 journalister och mediaarbetare har dödats och över 200 mediaarbetare har fängslats över hela världen under 2006. Har TIME helt glömt bort Anna Politkovskaya? Att människor i Europe och USA kan blogga om vad de åt till middag eller titta på Borat på youtube innebär inte att nån sorts global "community and collaboration" som TIME uttrycker det.

För det andra: än så länge finns det inte skymten av någon 'digital demokrati'. Enligt Internet World Stats har 3.6 % av Afrikas befolkning - vi talar om en hel kontinent - tillgång till internet. I Asien, där ca 60 % av världens befolkning lever, har 10.3 % tillgång till internet. Demokrati handlar om likvärdiga förutsättningar och möjlighet att påverka sitt liv och det samhälle man lever i. Att Freedom House dessutom rapporterar att stora delar av världen fortfarande är ofri, tycks mig ganska klara besked: demokrati - och då särskilt en digital sådan - är fortfarande en global bristvara.

Vem borde då ha fått utnämningen?
För mig verkar det lätt: Jan Egeland, FN:s undergeneralsekreterare för humanitära frågor och samordnare för hjälpinsatser, som avgick nu i december, är årets person. Han har varit drivande i arbetet för att uppmärksamma krisen i Darfur, han koordinerade FN:s katastrofhjälpen vid tsunamin i sydostasien i december 2004 och hans tröttlösa förespråkande för reformer av FN:s humanitära arbete var en viktig faktor när FN:s katastroffond, the Central Emergency Response Fund, instiftades. Bland annat.

TIME har fel. 'Du' är inte årets person. Egeland, som alltid har strävat efter att "speak the truth as it is, unmasked, truth as we see it" borde ha blivit TIME Person of the Year.

Andra bloggar om: , , , ,

Thursday, December 14, 2006

Reversing the North to South flow of information

På sin hemsidan skriver de att de ska "strikt hålla sig till journalistiska värden såsom ärlighet, mod, rättvisa,, balans, oberoendet, trovärdighet och mångfald, utan att ta kommersiella eller politiska ställningstaganden över professionella."

Det känns trovärdigt, på något sätt. Har man som nyhetskanal blivit utsatt för bombningar mitt under ett krig lever man upp till sin slogan "fearless journalism."

När Al Jazeera lanseras på engelska, med säte i Quatars huvudstad Doha, är det inte en dag för tidigt.

Wednesday, December 13, 2006

Det lilla och det stora

... med ett bankkonto som tycks lida närmast bibliska plågor närmar sig julen. Medan det som Expressen beskriver som "den varmaste hösten på 10 000 år" rinner i gråa rännilar längsmed gråtrista trottoarer, rynkar ett introvert och pseudo-sekulärt Sverige på pannan och hostar vidare.

I Folkets Hus i Stockholm står Muhammad Yunus, årets mottagare av Nobels fredspris, och viftar med armarna medan han talar: "Vi tror på kreativiteten inom varje människa!" Han talar i konkreta exempel - om hur byggande av enkla latriner har förenklat livet för kvinnor i Bangladeshiska byar - och en övertygelse som om och om igen framkallar spontana applåder från den månghövdade publiken. "Saker börjar förändras och det viktiga är att de fattiga själva ändrar på reglerna, att de själva ges en chans att kontrollera sin livsituation." Yunus enkla recept på fattigdomsbekämpning - Mikrokrediter - är inte okritiserat. Men idén, att genom små lån till de allra fattigaste, låta dem ta kontrollen över sina egna liv, har förändrat livet förmilliontals människor. Att ge fredspriset till en ekonom som sysslar med fattigdomsbekämpning är ett briljant drag av den norska Nobelkommittéen, som på ett mycket praktiskt vis slår fast att den akademiska debatten kring ett vidgat säkethetsbegrepp, är högst relevant.

Några dagar tidigare stod Javier Solana - EU:s 'höga representant' för den gemensamma utrikespolitiken - här i Stockholm och talade om hur EU ska förhålla sig sin östra grannar. EU:s engagemang, konstaterade Solana, ska baseras på “dedication, participation and optimism.” EU ska, var hans budskap, spela en mer aktiv roll i sitt grannskapsområde och i världen.

EU har aldrig varit mer aktivt inom krishantering och utrikesengagemang. Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har flera operationer, med syftet att stärka demokratiska institutioner och fred, genomförts världen över. Enligt Solana finns det i allt högre grad ”önskemål på EU-närvaro på en global nivå”, såväl politiskt som militärt. I Kongo, Libanon och Aceh-provinsen i Indonesien har EU spelat en viktig roll: ”Varje dag knackar någon på vår dörr och ber om EU:s hjälp. Som en grupp privilegierade länder, med värden av medkänsla och solidaritet, kan vi inte stänga våra ögon för omvärlden.”

I den värld vi lever i, slog Yunus fast, är "avstånd meningslösa." Vi har alla ett ansvar för det som händer på andra sidan världen. Yunus mikroperspektiv - att fokusera på enskilda fattiga kvinnor - komplementeras av Solanas makroperspektiv. Nyckelordet - nu när Kofi Annan vid årskiftet lämnar över till Ban Ki-Moon - är 'ansvar'. Om ett år, 1 januari 2008, ska den Battle Group som Sverige leder, tillsammans med Finland, Norge och Estland, vara i beredskap. Sverige och EU måste ta sitt ansvar, var än det krävs. På såväl mikro- som makronivå.

Tuesday, December 12, 2006

Historiskt plockgodis

"millions of people, totally indifferent to social movements and international affairs and totally unhabituated to reading about such things, have become aware of them through news broadcasts and commentary..."

Citatet ovan kunde ha beskrivit teknikutvecklingen som följde efter att internet gjorts tillgängligt för samhällen världen över och nu sprider sig även i utvecklingsländer. Men citatet, taget från Gilbert Seldes artikel "Television and Radio" är från 1937 och beskriver televisionens problem och fördelar.

Med barnslig förtjusning upptäcker jag att the Atlantic - som grundades 1857 - har lagt upp ett arkiv med artiklar och texter av några av det senaste 150 årens viktigaste skribenter: att läsa texter av Ralph Waldo Emerson , Woodrow Wilson och Arthur D. Little i original tycks mig en härligt hälsosam lyx.

Framväxten av det moderna samhället går att spåra i Seldes artikel. Han skriver bland annat att "... the creation of an audience which can be influenced to political action ... justifies all our speculations about television. For the audience which television will create will be more attentive and, if properly handled, more suggestible even than the audience of radio..."

Att se framväxten av en globaliserad modernitet i historiska snap-shots, genom att belysa vårt egen situation genom gårdagens många gånger naiva framtidstro, låter oss sätta vårt eget samhälle i ett sammanhang.

Friday, December 8, 2006

USA och Kyoto

Jag har skrivit en liten artikel för Utrikespolitiska Institutets nättidning Epok om Kyoto-avtalet och USA.

"Den amerikanske toppdiplomaten Kurt Volker nämnde flera anledningar till att USA inte är en del av Kyotoprotokollet. En del av dem var strikt nationella, som att avtalet skulle påverka den amerikanska ekonomin negativt. Andra var av mer global karaktär: avtalet är, enligt Vita huset, orättvist eftersom stora ekonomier som Indien och Kina inte omfattas av utsläppsregleringarna. Argumentet att Kina och Indien räknas som utvecklingsekonomier, och att det är industriländerna som står för den stora merparten av utsläpp och alltså ska ses som skyldiga att ta det första steget, tillbakavisas av USA. På G8-mötet i Skottland 2005 med världens ledande i-länder sade president Bush att “det är dags att fortsätta bortom Kyoto och utveckla en strategi som inkluderar utvecklingsländerna.” "


Läs hela artikeln här.