Karaktärslöst och oengagerat är det bakfulla januariregn som smetar ut Stockholms Universitet.
Ett sånt där regn som letar sig ned i nacken och tränger in genom skorna. Som blaséartat späder ut alla drivkrafter. Jag avskyr blöta strumpor.
Jag skrev en uppsats en gång i tiden som handlade om hur temat 'frihetslängtan' manifesterade sig i George Orwells roman 1984 och Karin Boyes Kallocain. Det centrala i båda dessa verk är 'framtiden', ett begrepp som genomsyrar flera aspekter av såväl 1984 som Kallocain. För det första utspelar sig de båda i en fiktiv framtid. För det andra är 'framtiden' den symboliska abstraktion som för de respektive huvudkaraktärerna representerar hopp och en längtan efter en annan värld. (I WSF:s ord: "En annan värld är möjlig.")
Vad dessa båda romaner visar är att 'framtiden' är ett i allra högsta grad socialt konstruerat begrepp; historiskt och kontemporärt har vi alltid projicerat våra önskemål och rädslor mot den fond av oförutsägbarhet, med oändligt många möjliga vägval, som framtiden uppgör.
Vägvalens oöverblickbarhet skall dock inte misstas för oövervinnerlighet. Själva begreppet 'framtid' implicerar en kaosteoretisk syn på världen, där varje liten förändring i begynnelsevillkoren kan orsaka en drastisk förändring vid en senare tidpunkt. Denna så kallade 'butterfly effect' syftar även på att också marginell påverkan av faktorer inom ett system - ekosystem såväl som politiska - får stora och oförutsägbara effekter någon annanstans: En fjäril fladdrar med vingen i Stockholm; en storm blåser upp i Väst-Sahara.
Kampen om framtiden kämpas således varje dag, varje vaken - och på sömn spenderad - minut. Inför disparata - ansiktslösa - hot står vi alltför ofta handlingslösa.
Malaria är en blodsjukdom som orsakas av en encellig parasit som bärs av anophelesmyggan. Varje år smittas mellan 350 och 500 miljoner människor av malaria och mer än en miljon människor - varav den stora majoriteten är afrikaner - dör varje år av sjukdomen. Detta trots att malaria både går att förebygga och behandla.
I artikeln The $10 Solution skriver Jeffrey D. Sachs om hur billigt det egentligen skulle vara att rädda miljontals liv. Genom små lösningar - såsom myggnät och traditionell kinesisk örtmedicin - kan sjukdomen billigt och enkelt förhindras att smitta fler.
När vi beskriver vår värld handlar det inte enbart om att etikettera en verklighet som existerar oberoende av oss; att beskriva är att konstruera. Att namnge ting och processer är ett kreativt handlande som formar och skapar den värld vi lever i och hur vi upplever den.
Och trots att det snarare verkar vara motsatsen som gäller i Stockholms sinnesslöa regn är framtiden vår att skapa; framför en fond av oförutsägbarhet har vi oändligt många möjliga vägval, men enbart ett fåtal som tycks självklara.
Andra bloggar om: Framtiden, Malaria, Orwell, Boye, Stockholms Universitet
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
men rara du, använd galoscher som alla andra, så slipper du blöta strumpor. och helt plötsligt har jag en present åt dig när du fyller år! btw, har du kommit på nånting åt pluttis? läser han den här bloggen? blunda isåfall!
Jag tycker att det finns en diskrepans (run for the dictionary-time) mellan vad du skriver och de kommentarer du får (om galoscher och sånt). Det var väl inte det du förväntade dig när du skrev din blogg?
JAG förstår vad du menar, vilket inte dina idiotvänner gör (eller struntar i), förutom galoscher och pluttis).
Criterion
Att rädda liv är en tveksam investering. Ingen avkastning, massor av liabilities. Befolkningsmässigt är det heller inte briljant.
Lite av poängen med butterfly-effekten är väl att utfallet är oförutsägbart. Så du kan säga att det kommer ske flera saker i framtiden men det är omöjligt att säga vilka vingslag som kommer få betydelse. Inga beslut är lediga för dig att fatta om framtiden.
Vill du avsiktligt påverka framtiden krävs det att du har extremt stora vingar, så att du kan skapa vilka vindar du vill. Det finns inte så många sådana vingar.
Det näst bästa är att vara en god metereolog och lära sig segla oavsett hur vinden blåser men i slutändan är du utlämnad åt vädret.
Ingen kan "skapa framtiden" dock.
Idiotvännerna struntar mycket medvetet i det som skrivs. Sedan är det alltid kul att kunna reta upp andra läsare med blott fyra meningar. Det känns som om jag kanske skulle prova mig på fem, eller rent av sex, sju nästa gång? Garanterat resultat, misstänker jag.
Post a Comment