Jag liksom forslas upp ur tunnelbanan av strömmen människor. Vi rör oss som ett; genom spärrarna, ned till plattformen, in i tunnelbanan, ut ur tunnelbanan, upp för rulltrappan. Ständigt kippande efter andan.
Väl uppe försöker jag undvika kolportörerna som - likt inverterade tiggare - söker trycka nån färgglad trave 'nyheter' i min hand. Med mantra i mun hugger de mot stimmet av människor: "punkt esse, punkt esse, punkt esse". "dagens metro, dagens metro, dagens metro".
'Informationssamhället', ja.
Information har alltid varit en klassfråga: den som kontrollerar information - fakta, åsikter och beskrivningar - kontrollerar världen såsom vi uppfattar den. Alltmer handlar det dock inte om tillgången till information, det handlar om vilken sorts information man har tillgång till.
1815 skänkte Thomas Jefferson över 6000 böcker till den amerikanska kongressens bibliotek, efter att det hade brunnit ned. Det sägs att han älskade böcker så mycket att han slutade läsa tidningen bara för att ha mer tid att lägga på att läsa de klassiska filosoferna. "Jag har aldrig varit så glad" lär han ha sagt. Idag läser folk mer tidningar än någonsin, men tycks få i sig färre nyheter. Gratistidningarnas kvasi-nyheter - ofta bara layoutade tt-telegram - med ökande fokus på kändisar och icke-händelser och enskilda människoöden (enligt klassisk tabloidmodell), är ett led i den let's dancefiering som samhället genomlider: en - för att vara rättfram - allmän fördumning.
Det tryckta ordet är på tillbakagång, sägs det (se bland annat DN Debatt för 26 januari). Med teknologiseringen av våra kommunikationsmetoder ökar även 'dissemineringen' - spridningen - av budskap. När information är ögonblicksmässigt uppdaterad, blir även våra liv tvungna till ögonblicksmässigt intagande; information är inte längre bara tillgängligt överallt, den formligen tvingar sig på oss. Gratistidningarna är enbart en aspekt av vårt mättade mediasamhälle.
För modern media har inte bara förändrat våra samhällen, den har förändrat oss som människor. Vi lever i ett ständigt flöde av kommunikation där intrycken tävlar om vår uppmärksamhet.
På vägen hem, när jag slirar i snögeggan, är marken strösslad med gratistidningar. Trycksvärtan färgar snön svart. Jag tar ett djupt andetag och dyker ner i tunnelbanan.
Andra bloggar om: media, informationssamhället, Thomas Jefferson, metro
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Någon cynisk engelsman har sagt att tabloidpressen är skriven av människor som inte kan skriva för människor som inte kan läsa.
Kultursnobberi? Elitism? Kanske - men än mer en besvikelse över att människor inte bättre utnyttjar den värld av insikter går att nå med en smula ansträngning.
Vad har exempelvis hänt med arbetarrörelsens en smula naiva men fina folkbildningsideal där ABF ersatts av spelraseri, såpoperor och lottodrömmar om det stora klippet?
Å ena sidan är gratistidningar ett bra medium för icke-journalister att förmedla sitt budskap; å andra sidan, vilket slöseri!!
Det här kan jag instämma i helt och hållet men jag fattar inte riktigt vad du vill säga.
Det där med klassfrågan kan ju tolkas på olika sätt. Idag är det svårt att tänka sig en klass som kan undanhålla information från andra, möjligtvis var just det enklare förr.
Nöten här är väl att "informationen" måste sanktioneras av "samhället" för att vara giltig och gångbar. Förr i tiden; kätteri, osv. Idag har vi liknande processer. Människor (oavsett klass) vill inte ta del och ställning i frågor som innebär en risk för stigmatisering.
Gratistidningar (och dagspress i allmänhet) stillar riskfritt människors törst för omvärldsbevakning samtidigt som de får en uppdatering av vilka frågor och åsikter som gäller för stunden. Ingen risk för sneda blickar och viskningar med Metro på tunnelbanan men nog kan vi tänka oss en del omslag som skulle riskera en stilla konfrontation med övriga passagerare och därför stannar i portföljen till en privatare stund (fantasititlar):
"Den kommande valutakrisen"
"Kristna tankar i en främmande framtid"
"Muhammedkarikatyrerna"
Jaja, vi kan dra det åt olika håll. Det är iaf genom denna process som massmedia blir så innehållslöst.
Post a Comment