Ägg, socker och vanilj

Mina minnen är lösryckta sinnesintryck. Det var varmt och soligt när jag lärde mig cykla hemma på kulgränd i Tungelsta. Jag minns saltapinnar och ljummen fruktsoda när jag somnade framför melodifestivalen.

Jag läser i DN att Gunde Svan fyller 45. Som Prousts madeleinekaka översköljer artikeln mig med sinnesintryck och minnen: genomskinlig coca-cola och marsipanäpplen lika stora som min knytnäve. Fångarna på Fortet hemma i min farfars gamla hus. De tre dvärgarna (varsågod Elinor!) Passe-Partout, Passe-Temps, and Passe-Muraille. Monique, som med sina tigrar vaktar guldskatten som fortet gömmer...

Fångarna på Fortet spelades in på Fort Boyard utanför den franska västkusten. En viss Markis de Vauban, en av1600-talets främsta militäringenjörer, rådde redan 1666 Louis XIV att inte bygga fortet med orden: "Sir, det vore lättare att fånga månen med tänderna än att försöka sig på ett sådant bemödande på en sådan plats." (fritt översatt)

För att bygga ett fort ute i havet, på den sandiga havsbottnen, var verkligen lättare sagt än gjort. Men så stod Fort Boyard inte klart förrän 1857 och då det väl var klart behövdes det inte längre ... förrän i slutet av 1900-talet: efter mallen som fransk teve satte med Fort Boyard drog tv 4 igång Fångarna på Fortet. Markisen fick fel och vi fick förstklassig teveunderhållning med Gunde i spetsen.

Ett liknande fort, om så bara rent metaforiskt, tycks världshandeln representera. Med jordbrukssubventioner och tullar stänger EU och USA tillsammans ute den fattiga delen av världen. 'Frihandel' är ett ord med många dimensioner.

Det finns, tycks det, två sätt att se på frågan. Genom WTO-glasögonen eller genom WSF-glasögonen.

Igår, den 8 januari besökte EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso och Benita Ferrero-Waldner, kommissionärer för utrikesfrågor samt Peter Mandelson, kommissionär för handelsfrågor, Vita Huset och president Bush. Den sedan juli 2006 frusna Doharundan - där medlemsländerna i WTO har sökt minska världens handelshinder och öka graden av global frihandel - ser nu ut att börja sakta röra sig ur de fastlåsta positionerna inför World Economic Forum i Davos, Schweiz, mellan den 24 och 28 januari.

Veckan innan dess kommer den alternativa World Social Forum att hållas i Nairobi, Kenya. Dessa två konferenser samlar båda sina respektive världars giganter: till WEF kommer hela världens topp-politiker och ledare. Till WSF kommer globaliseringskritiker och gräsrotsrepresentanter från hela världen.

Dessa två forum har två totalt motstridiga lösningar på handelsproblematiken. De kommer båda att rapporteras om i stort sett dygnet runt (och, beroende på ditt val av media, med olika grad av konspiratoriska 'analyser').

Själv väljer jag det tredje paret glasögon. 22 till 30 januari kommer Afrikanska Unionen att hålla sitt åttonde toppmöte. Jag kan nästan garantera att detta kommer att försvinna i mediabruset. Temana för mötets agenda är teknik och forskning för ekonomisk och social utveckling och klimatfrågan.

Idag representerar EU och USA tillsammans 40 % av världshandeln. Handeln mellan EU och USA befinner sig i storleksordningen 1 miljard dollar om dagen och två tredjedelar av globala investeringar i den amerikanska ekonomin är europeiska. Den transatlantiska ekonomin uppskattas generera drygt 3 billioner dollar per år i totala försäljningssiffror och sysselsätter någonstans kring 14 miljoner personer på båda sidor av Atlanten.

I Davos och Nairobi kommer detta att framhållas som bra respektive dåligt. Oviktigt är det inte, men skenbart lätt att fokusera på.

Om FN:s Millenniemål - där det bland annat stipuleras att ett 'öppet handels- och finanssystem som är regelbaserat, förutsägbart och icke-diskriminerande och inkluderar förbindelser till utveckling och fattigdomsbekämpning måste utvecklas' - skall uppnås, måste utvecklingsländerna inkluderas i den globala ekonomin, utan de makroekonomiska 'chockbehandlingar' WTO gjort sig känt för. Viktigt är att 'utvecklingsvärlden' själva ges chansen att påverka den lösning som väljs.

Små ting kan bära minnets oerhörda byggnad. Madeleinekakor bakar man från ett grundrecept på ägg, socker och vanilj. Med största sannolikhet är receptet för utveckling och fattigdomsbekämpning lika lätt.

För precis som Gunde Svan brukade bräka (och uppenbarligen fortfarande - med kanske aningens längre och längre mellanrum - bräker): "Ingenting är omöjligt"

(På särskild begäran inrättar jag härmed följetongen Me Against Stavgång - ett drama i obestämt många akter. Se menyn till höger ---> )

Andra bloggar om: Doha, WTO, WEF, Gunde Svan, FN