Heping Jueqi

Utanför den jätteliknande byggnaden som hyser the Cargo Club står flertalet lyxbilarna uppradade: en svart Bentley utan registreringsskylt, ett antal mercedes och nån porsche. Innanför glasdörrarna dansar den unga kinesiska eliten till den amerikanske dj:en Felix da Housecat. På andra sidan gatan arbetar hela arméer byggjobbare med ännu ett bombastiskt hotell. Beijings metamorfos är snabb och bitvis brutal.

I den schweiziska skidorten Davos pågår i dagarna World Economic Forum. På schemat står såväl programpunkter som 'Who will run the internet' och ' Robotics Unleashed', som paneldiskussioner om Mellanöstern, EU:s 'reform fatigue' och terrorism, med topp-politiker från hela världen. Inför mötet har flera rapporter lanserats; en som är mycket intressant är India and the World: Scenarios to 2025, som behandlar möjliga utvecklingsvägar för landet som ofta kallas världens största demokrati. I den fastslås att en av de främsta utmaningarna Indien står inför är att lyckas med 'inclusive growth'.

'Inclusive growth' har kommit att bli lite av utvecklingsdebattens heliga graal, där grundtanken - lika enkel som självklar - är att ekonomisk tillväxt ska komma alla delar av utvecklingsländernas samhällen till godo. Ofta kopplar man samman denna 'inkluderande tillväxt' med begrepp såsom 'rural development' - landsbygdsutveckling - och urbaniseringstrender.

I den kinesiska tidningen People's Daily läser jag ett tal av Kinas president Hu Jintao, där han säger att Kina sedan landet gick med i WTO 2001 har haft en import på 2.4 biljarder amerikanska dollar. Enligt Världsbanken har Kina under denna period bidragit med 13 procent av den globala ekonomins tillväxt.

Paradoxen är att i de snabbt växande ekonomierna Indien och Kina lever fortfarande enorma delar befolkningen i fattigdom och inkomstklyftorna växer. Alltmer har dock även dessa länder insett att detta inte längre är hållbart; i Kina driver sedan ett drygt år tillbaka regeringen en policy för 'den nya socialistiska landsbygden'.

Men i den globaliserade ekonomin bör man dra sambanden längre än så. I Etiopiens huvudstad Addis Abeba pågår förnärvarande, samtidigt som World Economic Forum, Afrikanska Unionens toppmöte. I Davos diskuterar man Kinas roll i världsekonomin, något som lite för mycket överskuggar Kinas roll i Afrika.

Kina har länge stått för de främsta investeringarna i sudanesisk oljeindustri och infrastruktur. Detta eftersom västerländska bolag flydde landet på grund av inbördeskriget och anklagelser om förföljelse och slaveri från människorättsorganisationer. Det var Kina som hjälpte Sudan att bli en netexportör av råolja och Kina är landets största kund. Samtidigt har Kina hindrat FN:s säkerhetsråd från att besluta om sanktioner mot Sudan för det regelrätta folkmord och brott mot mänskligheten i Darfur. Enligt BBC tillhandahåller Afrika en tredjedel av den olja som Kina importerar för sin enorma ekonomiska boom.

För att stilla omvärldens - och grannländernas - oro karaktäriserar kinesiska politiker landets snabba utveckling som heping jueqi, 'fredligt uppstigande'. Ingen kan förneka att länder som Kina och Indien kommer att spela allt viktigare roller på den världspolitiska scenen. Men samtidigt står dessa länder inför ett val.

Mitt besök i Kina - i april förra året - tog mig till både Beijing och Shanghai och lät mig se såväl the Cargo Club som den fattigdom som Kina inför OS 2008 försöker sopa under mattan. Bakom fasaden av lyxhotell revs hela stadsdelar av skjul med plåttak.

Enligt regeringstrogna Beijing Review ska en modernisering av landsbygden leda till ökat - och jämnare - välstånd. På toppmötet i Addis Abeba diskuterar de afrikanska statscheferna hur forskning och teknologisk utveckling ska kunna skynda på utvecklingen av en afrikanska gemensam marknad. I Davos fortsätter det Niklas Ekdal kallar 'kapitalismens årliga terapisession'. 'Inclusive growth' handlar om att göra det bästa av det världsomspännande beroendet mellan länder och regioner som kännetecknar världen idag. Det handlar om att en av de mest grundläggande demokratiska principerna - att de som påverkas av ett politiskt beslut också ges chansen att påverka det - omsätts i praktiken.

Andra bloggar om: politik, World Economic Forum, Kina, Afrikanska Unionen