Skånes ontologi: tankefragment

Det är ett sånt där tjock, sammetsliknande mörker som har svept in landskapet. Någonstans långt bort ser jag tysta ljusstråk liksom glida längs horisonten. Det är motorvägen antar jag.

Jag spenderar mellandagsrean utanför Åstorp, några mil inåt landet från Helsingborg. Det är som att befinna sig i mitten av en rund skiva; det är svart åt alla håll jag ser och en cirkel av ljus sträcker sig runt skivan. Vägar, samhällen, köpcentra. Men här, som sagt, sånt där tjockt mörker.

Den sol som vågar sig fram om dagarna sprider oengagerat ett grått ljus omkring sig. Såhär på julen stärks jag av det tröstlösa i landskapet. Inser gör man dock snart att detta är att förneka den verklighet vi befinner oss i, med fötterna en decimeter ned i gyttjan.

För ja, såhär i slutet på ett långt 2006 haglar insikterna i takt med vädret: Fredrik Reinfeldt, som blivit utsedd till 'Årets person' av DN – och nu senast även till ’Årets man’ av Expressen – säger till DN att ”makt förändrar och deformerar.” Jan Guillou skriver i ett porträtt att Reinfeldt karaktäriseras av en märklig ”brist på aggressivitet”. Reinfeldt har en ”oklanderligt politiskt korrekt” personlig stil och Guillou drar således – med en av årtionden som journalist och författare förfinad analytisk förmåga – slutsatsen att ”man inte behöver vara vänster för att vara en hygglig människa.” I ett mediasverige med Otto Sjöberg som galjonsfigur borde man kanske inte bli förvånad, men ändå: att Jan Guillou – fortfarande! – tillåts rollen som politisk kommentator i svensk media är ett tecken på den grad av let’s-danceifiering vi nått. En dumhet som inte tycks ha några gränser. (och inte kan han skriva romaner heller: läs denna underbara totalsågning av hans senaste alster, Madame Terror, signerad UI-forskaren Ingemar Dörfer!)

Så man blickar utåt. Här pågår, påstås det, ett 'Heligt krig' världen över. Inte för att något enhetligt krig står att märka, men dess fronter sammankopplas av en gemensam tematik: Afghanistan, Kashmir, Tjetjenien, Irak ... Till listan vill jag lägga Somalia som plågas av ett proxy-krig på Afrikas Horn.

Tidig lördagsmorgon tar jag bussen tillbaka till Stockholm. Någonstans i mitten av Sverige – kring Jönköping – nås jag av nyheten att Saddam Hussein, 69 år gammal, har blivit avrättad, hängd, på Bagdads flygplats. Det är svårt att ha förhoppningar om Iraks nära framtid och de få jag hade förminskas nu ytterliggare.

Paul Berman skriver i sin bok Terror och Liberalism att det inte finns någon ”enskild logik som styr världen och ingen kommer att ingripa för vår skull för att införa en logik - inte Gud, inte Hegel och inte heller Roosevelt. Vi måste stålsätta oss själva.” Just därför var det viktigt att rättegångarna mot Hussein hade fått fortsätta. Avrättningen av honom gällde mordet på 142 shia-muslimer 1982, vilket innebär att de övriga brott som Hussein stått anklagad för – mot Kurderna i norra Irak och användningen av senapsgas mot Iran under 80-talet – nu rinner ut i Iraks redan blodiga sand.

Den 31 december 2006 kommer Kofi Annan att avgå, efter att ha suttit två perioder som generalsekreterare för FN. I ett tal på Harry S. Truman Presidential Museum and Library i staden Independence i Missouri slog Kofi Annan fast fem lärdomar som hans nästan tio år som generalsekreterare hade gett honom. Första lärdomen, sa han, är att säkerhet måste ses som globalt och sammanlänkat, där allas vår säkerhet måste ses som intimt sammankopplad. De övriga lärdomarna var ‘Global warming’, ‘the rule of law’, ‘accountability’ och slutligen ‘the value of the UN’. FN, sägs det ofta, bygger på säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter.”Vi kan bara uppnå dessa genom att arbeta tillsammans genom ett multilateralt system och genom att göra det allra bästa av det mest unika instrument vi har,” konstaterade Annan.

Jag kommer att tänka på Prometheus. Hans revolt var det som kom att skapa grunden för den mänskliga utvecklingen. Prometheus var titanen som stal elden från gudarna i den grekiska mytologin, så att människorna som frös skulle få del av den. För detta ses han ofta som den mänskliga civilizationens beskyddare. Revolt mot hunger, fattigdom och mot lidanden tycks mig ytterst mänskligt. Mänskligt, men ovanligt.

Medan bussen plöjer genom ett regnigt Sverige, så här den näst sista dagen innan det nya året börjar en önskelista inför 2007 att löst börja ta form i mitt huvud:

• Att FN:s nya generalsekreterare Ban Ki-Moon fortsätter arbetet som Annan inledde med att reformera världsorganisationen. Fokus bör här ligga på att reformera det beklagligt ineffektiva Säkerhetsrådet, men även sekretariatet, som idag ställs inför helt andra uppgifter än när FN grundades.
• Att EU ger sitt uttalade stöd och finansiellt samt organisatoriskt bidrar till att stärka Afrikanska Unionen (AU) som regional aktör på afrikanska kontinenten. AU har visat försiktiga framfötter i Darfur, Kongo och nu senast på Afrikas Horn. ’Afrikanska lösningar på Afrikanska problem’ lyder en hyfsat sliten cliché. Fortfarande sant.
• Att Vita Huset följer de rekommendationer som the Iraq Study Group lade fram i början av december och inser att en lösning på situationen i Irak kräver ett starkt engagemang i Israel-Palestinafrågan samt dialog med Syrien och Iran. Vidare är det nu viktigt att USA inte lämnar Irak åt sitt öde genom tillbakadragning av trupper: invasion och total söndring av ett land kräver att man stannar kvar och hjälper det upp igen.
• Men mest av måste 2007 handla om att rita streck mellan prickarna – ’connect the dots’ – på en global nivå. 2007 måste handla om att koppla ett brett grepp om Nordkorea, Darfur och Iran. Med en demokratisk kongress i USA, med Tyskland som ordförandeland i EU och med en ny partiledare för brittiska Labour måste 2007 bli året då multilateralism genomsyrade alla aspekter av världspolitiken.

Bussen glider genom landet. Landskapet är deformerat av mörkret och det kladdiga regnet vars karaktärslöshet tycks beskriva den meta-årstid som numera dominerar såväl sommar, vår och höst som vinter. Vi passerar vägar, samhällen och köpcentra. Men här, som sagt, sånt där tjockt mörker.

Andra bloggar om: FN, Saddam Hussein, Jan Guillou, AU