klirra en dora

Ibland öppnar sig så kallade windows of opportunity, 'möjlighetsfönster', i avsaknad av en svensk översättning; korta tidsperioder då sådant som tidigare varit omöjligt att genomföra plötsligt blir görbart. När omständigheterna förändras, är budskapet, ska man handla och handla illa kvickt.

Enligt FN:s department for economic and social affairs rider utvecklingsländerna på en försiktig tillväxtsvåg. 2005 var året då BVP - bruttovärldsprodukten - växte med den rekordhöga siffran 4 %. Under 2007 beräknas global tillväxt däremot 'endast' växa med 3.2 %. Skall globala ojämlikheter utjämnas krävs dock, enligt rapporten World Economic Situation and Prospects 2007, "internationell macroeconomisk koordinering."

I torsdags var EU:s handelskommissionär Peter Mandelson på besök i Stockholm och passade bland annat på att tala på Handelshögskolan. Hans grundbudskap var att EU är det bästa svaret på de globaliseringsprocesser som globala finans- och investeringsflöden utgör: "Det finns inget effektivt svar på globaliseringen utan Europeiska Unionen. Det är genom EU som vi hävdar Europas kollektiva intressen i en globaliserad värld och som vi förbereder européer för de ekonomiska och sociala utmaningar den medför."

Mandelsons ambitioner inför de kommande månaderna är inte små; i sitt tal nämnde han att det just denna vår tycks ha öppnats ett window of opportunity för handelsförhandlingarna inom Doharundan. Handelsrundan, som har legat lamslagen sedan juli 2006, har länge setts som svår att återuppta, eftersom splittringen som lamslog förhandlingarna berodde på oenighet - dels mellan utvecklinsländerna och de utvecklade länderna och dels mellan USA och EU - kring hur jordbrukssubventioner och handelstullar skulle tas bort.

Mandelsons 'möjlighetsfönster' öppnade sig rent formellt under World Economic Forum i Davos, då WTO:s generaldirektör Pascal Lamy, efter samtal med över 30 länders ministrar, försiktigt öppnade för fortsatta förhandlingar. I onsdags kom det slutgiltiga beskedet från Lamy, att Doharundan har återupptagits. (Mandelson vill dessutom gå än längre: han talade även om ett 'WTO plus', en ny generation bilaterala handelsavtal inom tjänstehandel och -investeringar, något som WTO ännu inte har enats om.) Frågan man bör ställa sig är egentligen varför man kommer att nå en lösning nu; varken USA eller EU har egentligen ändrat ståndpunkt och kritiseras fortfarande av utvecklingsländerna för 'protektionism'. I sitt tal på Handelshögskolan nämnde Mandelson EU:s jordbrukssubventioner endast i en bisats. De fundamentalt felaktiga handelsbarriärer som USA och EU upprätthåller mot utvecklingsekonomierna förhindrar dem från att kunna, ja, utvecklas.

Internationella förhandlingar brukar sägas ha lyckats om ingen går ifrån dem nöjd. I fallet Doha stämmer detta, även när inga förhandlingar officiellt pågår. Alla tycks överens om att Doharundan måste slutföras, för att gå vidare i skapandet av ett multilateralt, regelbaserat (någorlunda) fritt handelssystem. Däremot vill ingen att det ska vara för fritt; globaliseringen måste 'tyglas'. Något som inte minst Mandelsons tal på Handelshögskolan - där han talade om EU som nödvändigt för att kunna hantera globaliseringsprocesser - visar på.

Enligt statistiken lyfts stora delar av världen sakta upp ur fattigdom som effekt av att de öppnar upp sig för handel. Men som Homer Simpson en gång sa: "Oh, people can come up with statistics to prove anything. 14% of people know that."

Mandelsons tal om EU som ett 'svar på globaliseringen' bär oroväckande klanger av protektionism. I draget från det mer eller mindre upptvingade möjlighetsfönstret, som de återupptagna handelsförhandlingarna innebär, sitter utvecklingsländerna. Enligt FN-rapporten World Economic Situation and Prospects 2007 behövs "drastiska åtgärder för att etablera en trovärdig makroekonomisk policy-koordineringsprocess under multilateral ledning för att kunna undvika störningar i global ekonomisk tillväxt." Rapporten föreslår bland annat långtgående förslag på reform av bland annat IMF, men även - kanske lite mer oväntat - att en övernationell valuta på långt sikt skapas.

Problemet är dock i grunden hur vi väljer att beskriva det vi vill åtgärda; för utvecklingsländerna handlar det inte om ett möjlighetsfönster som ska öppnas, det handlar - för att låna ett närliggande språkbruk - om att krossa ett glastak.

Andra bloggar om: politik, Peter Mandelson, Doharundan, EU