Ett nytt kallt krig?

Och världen snurrar vidare.

I veckan har 'high politics'-händelserna avlöst varandra; Nordkoreas kärnvapenförhandlingar, terrorism i Iran och kaoset i Irak - som de ivriga amerikanska presidentkandidaterna projicerar alla sina mer eller mindre görbara lösningar på - har varit några händelser som liksom väldigt mycket är hyfsat avgörande för de närmaste åren. USA:s 'krig' mot terrorism, som efter felaktiga slutsatser fick landet att fastna ändå upp till hakan i Iraks kvicksand, tar sig nya desperata uttryck när rykten om Irans inblandning har fått folk att surra om ett eventuellt krig mot Iraks östra granne.

Efter att Ban-Ki Moon i onsdags i ett uttalande slog fast att "ingenting kan rättfärdiga terrorism," kan det vara befogat att fråga sig vilken roll FN ska spela i kampen mot terrorism.

Sedan FN grundades har världen förändrats flera gånger om: från kalla kriget och avkolonialiseringen, till framväxten av EU, 11 september 2001 och Kinas ökande inflytande. FN har däremot knappt förändrats överhuvudtaget. Samma sekretariat som 1945 endast var ansvarigt för FN:s administrativa verksamhet, ansvarar idag även för de flertal fredsoperationer som FN-styrkor runt om i världen är engagerade i. Under de senaste nio åren har antalet civila och soldater i fredsbevarande operationer ökat från 20000 till 80000 och Sekretariatets budget har dubblerats under denna period, till 18 miljarder dollar. Sekretariatet har organisatoriskt dock mer eller mindre samma struktur idag som det hade 1945.

Under Jan Eliassons ordförandeskap i FN:s generalförsamling förra året, genomfördes flera steg mot ett mer effektivt FN. Bland dessa finner vi den fredbyggande kommissionen, MR-rådet, katastrofonden the Central Emergency Response Fund (CERF) samt den gemensamma FN-strategi mot terrorism, som antogs den 20 september förra året, i slutskedet av Eliassons ordförandeskap. Nämnas bör även Responsibility to Protect, som fått allt större genomslag inom internationell lag de senaste åren, sedan the International Commission on Intervention and State Sovereignty (ICISS) 2001 kom ut med rapporten som lanserade begreppet.

Även om FN - trots den överenskomna strategin - inte har en uttalad gemensam definition av 'terrorism', är praxis att man använder sig av en nedkortade version av A.P Schmids definition från 1988, enligt vilken terrorism är "the peacetime equivalent of a war crime."

Dr. Rohan Gunaratna, en av världens främsta experter på terrorism, karaktäriserade tidigare i veckan, när han talade på Utrikespolitiska Institutet, kriget mot terrorism som 'ett generationskrig', som kommer att pågå minst 25-30 år till. Detta talar starkt för att FN bör ha en viktig roll; en långsiktig kamp mot terror måste ske inom ett globalt och folkrättsligt starkt ramverk.

Europeiska Rådet ska i dagarna försöka att enas om det fortsatta arbetet med att införliva det såkallade Prümfördraget i EU:s regelverk. Fördraget syftar till att fördjupa samarbetet för bekämpning av bland annat terrorism, genom informationsutbyte mellan medlemsländernas polismyndigheter. Det är ett steg på vägen, men viktigt är att belysa även de mer mjuka aspekterna av frågan.

Likt islamologen Gilles Kepel argumenterade Gunaratna att kampen mot terrorism, och mot den växande radikaliseringen av muslimer världen över, främst kommer att behöva kämpas - och i slutändan vinnas - i Europas förorter. Utmaningen är att få de marginaliserade, ofta unga, grupperna i Paris och Londons förorter att integreras i de europeiska samhällena.

Ett starkt FN kräver ett reformerat säkerhetsråd; ett starkt och kapabelt Europa kräver ett nytt fördrag.

Andra bloggar om: politik, FN, EU, terrorism, Ban Ki-Moon, Prümfördraget,