Thursday, April 12, 2007

So it goes

Jag vet inte om det är ironi.

Det var på den här dagen, år 1633 som Galileo Galilei ställdes inför inkvisationen, för hans stöd för teorin att jorden rör sig runt solen. I april samma år 'erkände' han sig skyldig och dömdes till husarrest. Inte förrän 1992 erkände katolska kyrkan att Galileos syn på solsystemet stämmer.

I tisdags dog Kurt Vonnegut. Han blev 84 år.

Vonneguts respektlösa skildringar av världens absurditeter, av krig, av människans dumhet och hennes oemotståndliga charm, gjorde hans verk till små utställningar - pictoraman - om lidande och lycka. Vonneguts enkelhet och naivistiska ton avslöjade såväl beräknande maktfullkomlighet som slumpens roll i våra liv.

Precis som Galileo var Vonnegut en sanningssägare, som nästan tycktes tala ett eget språk. Han rörde sig utanför rådande diskurser.

Med hans död blir världen en nyans blekare. Men som han själv skulle ha sagt: So it goes.

Andra bloggar om:

2 comments:

Anonymous said...

Tjena Anders,

Kul att dyka på din blog så här! Tänkte att jag skulle hitta några motsvarigheter till Bildts blog på nätet, av framstående utrikespolitiska debattörer, och vem hittar jag?? Skönt med lövkrattning. Känns det inte som en oerhört vettig syssla jämfört med att läsa och sammanfatta böcker med "A short introduction to.." i titeln? Fortsätt skriv. Vi ses på Facebook!

Bästa hälsningar,
Linde

Malinka, som är... said...

Språket är såväl en carrier of meaning som ett vackert instrument för att tonsätta våra känslor och upplevelser. Vad som skiljer ut människor från djur är vårt väl utvecklade känslospråk. Att hitta på ord för konkreta fenomen kräver inte en alltför hög utvecklingsnivå, medan att döpa exempelvis saknad, som dessutom yttrar sig ytterst olika hos alla människor, kräver abstrakt tänkande på hög nivå.

Igår var jag på middag hos min franska kollega, hans georgiska fru och deras tvillingdöttrar på 13 månader. I deras hem pratas franska, engelska, ryska och georgiska. Han döttrar kommer att växa upp och bli quadlingvala – världsmedborgare indeed.
Min favoritmening under kvällen var när han sa åt sin dotter:
-Arrete, my princess, slusjaesh papa, vjams sitchas.