Krig och ... well, lite mer krig

Äntligen publiceras Günther Grass' artikel 'How I spent the war' på engelska. När Grass i augusti 2006 i en intervju avslöjade att han under Andra världskriget hade varit soldat i Waffen-SS, bubblade en debatt upp där många kritiska röster höjdes. Att läsa artikeln - som egentligen snarare förtjänar epitetet novell - är att följa författarens försök gräva sig in i ett förflutet som - märker man - han själv inte verkar tillåtit sig att komma ihåg. Grass skildrar med omsorg detaljerna kring sitt engagemang. Ingen förklaring ges, inte heller något försök till att framföra förmildrande omständigheter. "Allt jag kan göra", skriver Grass, "är att binda samman de omständigheter som ledde till att jag tog värvning."

Macroperspektivet - krigets stålhårda och binära systematik - bryts effektivt ned i en skildring av de tusen sinom tusen ögonblick som uppgör det. Detaljerna som sköljer över läsaren sätter kaoset i förgrunden. Microperspektivet döljer effektivt krigets sanning även för de som står mitt i det. Grass beskriver det som 'ungdomens blinda stolthet'. "Men min okunskap kan inte ", skriver han, "dölja det faktum att att jag inkorporerades in i ett system som hade planerat, organiserat och utfört utrotningen av miljontals människor. Även om jag inte kan anklagas för aktivt stöd, återstår än idag resterna av det vi kallar för det gemmensamma ansvaret. Jag kommer att få leva med det resten av mitt liv."

Händelseförloppen ligger rena på historiens stilla yta, skildrandes en tillsynes lättförståelig systematik. Men under ytan myllrar krigets atomer; människoöden som vävs samman av tveksamhet, slump och oförklarlighet.

Så även idag. I en artikel i Newsweek skriver Ban Ki-Moon, FN:s Generalsekreterare, att det enande tema hans arbete karaktäriseras av, är - och måste vara - 'den mänskliga dimensionen':

"We may read, each morning, about human tragedies in our newspapers. But how often do we truly hear such people's voices, or try with full force and determination to help? This I pledge to do."


Andra bloggar om: Günther Grass, Andra Världskriget, FN, Ban Ki-Moon

Utveckling & Näringslivet roll

Kemal Dervis, chef för UNDP - FN:s utvecklingsorgan - konstaterade när han besökte Sverige förra veckan att global utveckling och fattigdomsbekämpning är en fråga som rör inte bara regeringar och stater, utan i allra högsta grad även näringslivet och privata företag:

"Utmaningen är att skapa inclusive growth", fastslog han. "Utveckling får inte handla om allmosor. Vikten måste ligga på en tillväxt som utvecklingsländerna själva kan upprätthålla. En inkluderande tillväxt är vad fattigdomsbekämpning i praktiken handlar om."

Dervis konstaterade under sitt besök att det världen över finns ett 'konsensus' kring vikten av näringslivets engagemang inom utveckling. Till viss del har han rätt; Gordon Brown - Storbritanniens näste statsminister - konstaterar även han att utvecklingsåtgärder måste bygga på uttökat samarbete mellan regeringar och företag.

Så ja: i en tid då regeringar inser att bistånd och global utveckling är svårhanterade frågor finns det ett nog så starkt konsensus inom politiken för att engagera näringslivet ytterliggare. Men vad säger företagen?

Andra bloggar om: Kemal Dervis, UNDP, FN, utvecklingpolitik, bistånd, Gordon Brown

Plan D?

Jag älskar serier. Jag har läst Fantomen och Tintin hela mitt liv. Att svenska serietecknare - såsom den smått genialiske Nina Hemmingsson - nu börjar ta mark är alltså väldigt spännande.

Sen så har jag ju även väldigt starka känslor (älska vore väl att ta i) för EU.

Logiskt är ju då att följa den rafflande följetongen Operation Red Dragon, den spännande serien om en europaparlamentarikers liv, när hon dras in i vapenhandelpolitik. Att den är lite småfult tecknad och helt skamlöst glorifierar en viss partigrupp gör den ännu bättre!



Andra bloggar om: Europaparlamentet, serier, Operation Red Dragon

Europadagen

Den 9 maj 1950 sammankallades pressen för att delges en "kommuniké av högsta vikt." Kommunikén - skriven av den 'pragmatiske internationalisten' Jean Monnet - framfördes av Frankrikes utrikesminister Robert Schuman och skulle långt senare bli känd som det som lade grunden till den europeiska gemenskapen:

"Vi kan bara värna om världsfreden genom kreativa ansträngningar i samma storleksordning som de faror som hotar denna fred."

Vad Schumandeklarationen föreslog var att en övernationell europeisk institution med uppgift att förvalta råvarorna kol och stål, som ju var grunden till 1900-talets långa krig, skulle skapas.

"Genom att skapa en gemensam basproduktion och genom att instifta en ny högsta myndighet, vars beslut är bindande för Frankrike, Tyskland och övriga länder som ansluter sig, kommer detta förslag att förverkliga den första konkreta basen för en europeisk federation som är oundgänglig för att bevara freden."

57 år senare präglas det numera unionssamarbetet av ett intensivt samarbete mellan 27 länder inom oändligt många frågor, på såväl kommun- som statsnivå. Integrationen har rört sig långsamt, men stadigt. Fortfarande är en av en av EU:S främsta motiveringsgrunder dess problemlösningsförmåga och i möjligheten att kunna anpassa politiken. En central framtidsfråga för EU är kampen mot klimathotet. Tidigare i år enades EU:s stats- och regeringschefer om att rejält minska utsläppen av växthusgaser och visade därmed att samarbetet inte enbart handlar om att reagera på problem, utan att EU behövs för att kunna agera proaktivt, såväl på kontinenten som globalt.

Alltså: Glad Europadag!

(Förövrigt var det också på denna dag som p-pillret lanserades för 47 år sedan - 1960 - i USA. Det var första gången som den amerikanska Food and Drug Administration (FDA) godkände en medicin som hade andra verkningsområden än att bota en sjukdom eller minska smärta. 1962 använde 1,2 miljoner kvinnor pillret och 1968 12 miljoner.)

Andra bloggar om: EU, Europadagen, Robert Schuman, Jean Monnet, klimat, p-piller

Iran talar

Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki besökte Sverige den 7 maj för samtal med bland andra vice statsminister Maud Olofsson och utrikesminister Carl Bildt. Besöket, som är ett led i en Europaresa som även inkluderar Norge, har kritiserats från flera håll.

Irans regering är inte okontroversiell, men när Mottaki befinner sig i Sverige är det fel att inte ta chansen att diskutera med en av den iranska regimens högsta företrädare. Frågan om Irans kärnkraftsprogram och dess påstådda utvecklande av kärnvapen är - fortfarande - en tolkningsfråga, med ickespridningsavtalet NPT i grunden. Inte, som det framstår i svensk media, en avgjord fråga där det iranska kärnvapenprogrammet bör ses som existerande.

Mottaki talade i måndags på Utrikespolitiska Institutet. Jag har skrivit ett litet referat från hans besök, som går att läsa här.

Andra bloggar om: Iran, Manouchehr Mottaki, NPT

Är du betydelsefull lilla vän?

Idag publicerar TIME Magazine sin lista över de mest inflytelserika och betydelsefulla människorna i världen, The People who shape our world. På den hittar vi såväl Queen Elizabeth II, Nancy Pelosi och Barack Obama som Justin Timberlake.

Listan är en bitvis ganska tröttsam läsning i amerikansk geocentrism (Tyra Banks känns som ett väldigt underligt val), men bjuder även på några ganska småspännande personer. Såsom "the great balancer", Ayatullah Ali Khamenei.

Roligare då är den alternativa listan The Alt TIME 100, där vi bland annat - på plats nummer 7 - hittar Will Smith med motiveringen: "No good reason other than people love Will Smith." Självklart hittar vi här även Paris 'Hitler' Hilton och Hugh Hefner, samt Osama Bin Laden, "likely to outlast Bush as head of an organization." Tyra Banks lyckades ta sig in på även denna lista. Vad det nu säger om världen.

Andra bloggar om: TIME Magazine, The People who shape our world, Tyra Banks