For the benefit of Mr. Brown

"Det första Labours parlamentariker kommer att vilja se i den nye ledaren är en klart fastslagen riktning och ett syfte", skriver Charles Clarke, tidigare brittisk inrikesminister.

När Brown idag tar över premiärministerposten efter Blair kommer han att vara den finansminister som suttit längst sedan Nicholas Vansittart i början av 1800-talet.

Browns butterhet står i stark kontrast till Blairs karismatiska framtoning och ett av skämten om landets nygamla ledare är att han är en man som kan lysa upp ett helt rum bara genom att lämna det. När Tony Blair nu alltså har avgått, söker Brown vinna allmänhetens gunst i sin förvandling från teknokratisk domptör av den brittiska ekonomin till premiärminister.

Den första tiden kan dock visa sig bli svår för Brown. Nyligen presenterades siffror som visade att Labour hade drygt 177 000 medlemmar i maj i år, mot 407 000 vid makttillträdet 1997. Bara under 2006 hade partiet tappat 16 000 medlemmar. Opinionssiffror från slutet av juni i år visar även att de konservativa, Tories, leder i mätningarna, med 37 procent framför Labours 32 procent.

Oavsett hur Gordon Browns första tid som premiärminister ter sig kommer den nya regeringens politik att färgas av att parlamentsval måste hållas senast i juni 2010.

Valet lär bli en duell mellan Brown och det konservativa partiets ledare David Cameron. Den 41-årige Cameron ses av många som de konservativas motsvarighet till Tony Blair. Under Cameron har Tories lagt större vikt på 'mjuka' frågor och de har bland annat jämförts med Fredrik Reinfeldt och den förnyelse som de svenska moderaterna genomförde inför riksdagsvalet 2006.

Före valet kommer Gordon Brown alltså att försöka sätta sin egen prägel på den brittiska politiken. Utmaningen, menar många, är tvåfaldig: han måste dels framställa sig som landets naturlige ledare, gentemot oppositionen och den ständigt lurpassande tabloidpressen, men han måste även hitta ett sätt att förhålla sig till sin företrädare Tony Blairs politiska arv.

[Läs hela artikeln om Gordon Brown här]

Andra bloggar om: politik, Gordon Brown, Tony Blair, Winston Churchill, Labour