Sommar

Man flyttar. Man dricker öl i solen. Man äter middag i den nya lägenheten. Man oroar sig över höst. Man går en promenad runt söder. Man äter glass. Man tar ännu en öl medan solen går ner. Men mest av allt läser man. Här kommer några lagom korta tips:
The imperial vice presidency i Salon samt The Darksider i The New Yorker på samma ämne;
The Richest of the Rich, Proud of a New Gilded Age i the New York Times;
Blair's Barnum i TIME Magazine.

Gör dessutom som den amerikanska kongressen och ta och damma av ditt gamla (nåja...) exemplar av the Iraq Study Group Report. Kanske hade den några fiffiga lösningar iallafall ...

Slutligen, läs - som alltid - Garrison Keillor.

Andra bloggar om: sommar, lästips, the Iraq Study Group Report, Sidney Blumenthal, Garrison Keillor

For the benefit of Mr. Brown

"Det första Labours parlamentariker kommer att vilja se i den nye ledaren är en klart fastslagen riktning och ett syfte", skriver Charles Clarke, tidigare brittisk inrikesminister.

När Brown idag tar över premiärministerposten efter Blair kommer han att vara den finansminister som suttit längst sedan Nicholas Vansittart i början av 1800-talet.

Browns butterhet står i stark kontrast till Blairs karismatiska framtoning och ett av skämten om landets nygamla ledare är att han är en man som kan lysa upp ett helt rum bara genom att lämna det. När Tony Blair nu alltså har avgått, söker Brown vinna allmänhetens gunst i sin förvandling från teknokratisk domptör av den brittiska ekonomin till premiärminister.

Den första tiden kan dock visa sig bli svår för Brown. Nyligen presenterades siffror som visade att Labour hade drygt 177 000 medlemmar i maj i år, mot 407 000 vid makttillträdet 1997. Bara under 2006 hade partiet tappat 16 000 medlemmar. Opinionssiffror från slutet av juni i år visar även att de konservativa, Tories, leder i mätningarna, med 37 procent framför Labours 32 procent.

Oavsett hur Gordon Browns första tid som premiärminister ter sig kommer den nya regeringens politik att färgas av att parlamentsval måste hållas senast i juni 2010.

Valet lär bli en duell mellan Brown och det konservativa partiets ledare David Cameron. Den 41-årige Cameron ses av många som de konservativas motsvarighet till Tony Blair. Under Cameron har Tories lagt större vikt på 'mjuka' frågor och de har bland annat jämförts med Fredrik Reinfeldt och den förnyelse som de svenska moderaterna genomförde inför riksdagsvalet 2006.

Före valet kommer Gordon Brown alltså att försöka sätta sin egen prägel på den brittiska politiken. Utmaningen, menar många, är tvåfaldig: han måste dels framställa sig som landets naturlige ledare, gentemot oppositionen och den ständigt lurpassande tabloidpressen, men han måste även hitta ett sätt att förhålla sig till sin företrädare Tony Blairs politiska arv.

[Läs hela artikeln om Gordon Brown här]

Andra bloggar om: politik, Gordon Brown, Tony Blair, Winston Churchill, Labour

Georgien - Privatiseringar och Missförstånd

När georgiens utrikesminister Gela Bezhuashvili förra veckan besökte Sverige talade han i varma ordalag om relationen mellan Sverige och Georgien. "Carl Bildt har redan besökt oss två gånger", sa han med ett brett leende.

Den reformprocess som pågår i Georgien har sedan rosenrevolutionen 2003 snabbats upp och den nuvarande regeringen är väldigt mån om ett närmande till EU, något som Bezhuashvili upprepade flera gånger: "Georgien är ett europeiskt land; vårt mål är att bygga en europeisk demokrati."

Men reformerna har på många områden gått hårt fram och regeringen har bland annat genomfört flera kontroversiella privatiseringar. Liberaliseringen av ekonomin har bland annat gjort att regeringen har avskedat flera tiotusentals anställda i gamla statsägda företag, något som Bezhuashvili håller med om är problematiskt. Men i nästa andetag fastslår han: "Det som behövs är politiskt mod. Georgien är ett litet land, men vi är ett föredöme för hela vår region." Själva grundstenen för demokratiska reformer är just en stark ekonomi, konstaterar han och tillägger stolt: "I vårt grannområde är vi kända som regeringen som säljer allt."

Som EU-partner inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken (European Neighbourhood Policy) finns det för närvarande inga prospekt för ett georgiskt EU-medlemskap, men landets närmande till Europa har väckt känslor hos storebror Ryssland: "vi kan inte ändra våra grannar, vi måste leva tillsammans", konstaterade Bezhuashvili. "Men", tillade han, "vi kommer inte att kompromissa med våra gränser, vår nationella integritet eller de val vårt land gör. Ryssland måste acceptera detta."

Och valet som Georgien redan har gjort, fastslog Bezhuashvili om och om igen, är Europa: "Alla medborgare ser en framtid i Europa. Om detta är det total enighet i vårt samhälle, Georgiens framtid ligger i Europa. Det är ingen debatt om detta."

Nå, ambitionerna tycks ju bra. Men Georgiens utrikesminister tycks omedveten om att avsaknad av debatt och samhällelig enighet inte bara är i grunden oeuropeiskt, det är även djupt problematiskt.

För vidare läsning, se Malins blogg, där hon skriver roligt och insiktsfullt om livet i Georgiens huvudstad Tbilisi.

Andra bloggar om: Georgien, EU, Carl Bildt

Krig och ... well, lite mer krig

Äntligen publiceras Günther Grass' artikel 'How I spent the war' på engelska. När Grass i augusti 2006 i en intervju avslöjade att han under Andra världskriget hade varit soldat i Waffen-SS, bubblade en debatt upp där många kritiska röster höjdes. Att läsa artikeln - som egentligen snarare förtjänar epitetet novell - är att följa författarens försök gräva sig in i ett förflutet som - märker man - han själv inte verkar tillåtit sig att komma ihåg. Grass skildrar med omsorg detaljerna kring sitt engagemang. Ingen förklaring ges, inte heller något försök till att framföra förmildrande omständigheter. "Allt jag kan göra", skriver Grass, "är att binda samman de omständigheter som ledde till att jag tog värvning."

Macroperspektivet - krigets stålhårda och binära systematik - bryts effektivt ned i en skildring av de tusen sinom tusen ögonblick som uppgör det. Detaljerna som sköljer över läsaren sätter kaoset i förgrunden. Microperspektivet döljer effektivt krigets sanning även för de som står mitt i det. Grass beskriver det som 'ungdomens blinda stolthet'. "Men min okunskap kan inte ", skriver han, "dölja det faktum att att jag inkorporerades in i ett system som hade planerat, organiserat och utfört utrotningen av miljontals människor. Även om jag inte kan anklagas för aktivt stöd, återstår än idag resterna av det vi kallar för det gemmensamma ansvaret. Jag kommer att få leva med det resten av mitt liv."

Händelseförloppen ligger rena på historiens stilla yta, skildrandes en tillsynes lättförståelig systematik. Men under ytan myllrar krigets atomer; människoöden som vävs samman av tveksamhet, slump och oförklarlighet.

Så även idag. I en artikel i Newsweek skriver Ban Ki-Moon, FN:s Generalsekreterare, att det enande tema hans arbete karaktäriseras av, är - och måste vara - 'den mänskliga dimensionen':

"We may read, each morning, about human tragedies in our newspapers. But how often do we truly hear such people's voices, or try with full force and determination to help? This I pledge to do."


Andra bloggar om: Günther Grass, Andra Världskriget, FN, Ban Ki-Moon

Utveckling & Näringslivet roll

Kemal Dervis, chef för UNDP - FN:s utvecklingsorgan - konstaterade när han besökte Sverige förra veckan att global utveckling och fattigdomsbekämpning är en fråga som rör inte bara regeringar och stater, utan i allra högsta grad även näringslivet och privata företag:

"Utmaningen är att skapa inclusive growth", fastslog han. "Utveckling får inte handla om allmosor. Vikten måste ligga på en tillväxt som utvecklingsländerna själva kan upprätthålla. En inkluderande tillväxt är vad fattigdomsbekämpning i praktiken handlar om."

Dervis konstaterade under sitt besök att det världen över finns ett 'konsensus' kring vikten av näringslivets engagemang inom utveckling. Till viss del har han rätt; Gordon Brown - Storbritanniens näste statsminister - konstaterar även han att utvecklingsåtgärder måste bygga på uttökat samarbete mellan regeringar och företag.

Så ja: i en tid då regeringar inser att bistånd och global utveckling är svårhanterade frågor finns det ett nog så starkt konsensus inom politiken för att engagera näringslivet ytterliggare. Men vad säger företagen?

Andra bloggar om: Kemal Dervis, UNDP, FN, utvecklingpolitik, bistånd, Gordon Brown

Plan D?

Jag älskar serier. Jag har läst Fantomen och Tintin hela mitt liv. Att svenska serietecknare - såsom den smått genialiske Nina Hemmingsson - nu börjar ta mark är alltså väldigt spännande.

Sen så har jag ju även väldigt starka känslor (älska vore väl att ta i) för EU.

Logiskt är ju då att följa den rafflande följetongen Operation Red Dragon, den spännande serien om en europaparlamentarikers liv, när hon dras in i vapenhandelpolitik. Att den är lite småfult tecknad och helt skamlöst glorifierar en viss partigrupp gör den ännu bättre!



Andra bloggar om: Europaparlamentet, serier, Operation Red Dragon

Europadagen

Den 9 maj 1950 sammankallades pressen för att delges en "kommuniké av högsta vikt." Kommunikén - skriven av den 'pragmatiske internationalisten' Jean Monnet - framfördes av Frankrikes utrikesminister Robert Schuman och skulle långt senare bli känd som det som lade grunden till den europeiska gemenskapen:

"Vi kan bara värna om världsfreden genom kreativa ansträngningar i samma storleksordning som de faror som hotar denna fred."

Vad Schumandeklarationen föreslog var att en övernationell europeisk institution med uppgift att förvalta råvarorna kol och stål, som ju var grunden till 1900-talets långa krig, skulle skapas.

"Genom att skapa en gemensam basproduktion och genom att instifta en ny högsta myndighet, vars beslut är bindande för Frankrike, Tyskland och övriga länder som ansluter sig, kommer detta förslag att förverkliga den första konkreta basen för en europeisk federation som är oundgänglig för att bevara freden."

57 år senare präglas det numera unionssamarbetet av ett intensivt samarbete mellan 27 länder inom oändligt många frågor, på såväl kommun- som statsnivå. Integrationen har rört sig långsamt, men stadigt. Fortfarande är en av en av EU:S främsta motiveringsgrunder dess problemlösningsförmåga och i möjligheten att kunna anpassa politiken. En central framtidsfråga för EU är kampen mot klimathotet. Tidigare i år enades EU:s stats- och regeringschefer om att rejält minska utsläppen av växthusgaser och visade därmed att samarbetet inte enbart handlar om att reagera på problem, utan att EU behövs för att kunna agera proaktivt, såväl på kontinenten som globalt.

Alltså: Glad Europadag!

(Förövrigt var det också på denna dag som p-pillret lanserades för 47 år sedan - 1960 - i USA. Det var första gången som den amerikanska Food and Drug Administration (FDA) godkände en medicin som hade andra verkningsområden än att bota en sjukdom eller minska smärta. 1962 använde 1,2 miljoner kvinnor pillret och 1968 12 miljoner.)

Andra bloggar om: EU, Europadagen, Robert Schuman, Jean Monnet, klimat, p-piller