mittårslöfte

Jag tog något sorts beslut igår; vanligtvis har sådana här saker gnotts och gnidits under en längre tid, men denna gång skedde det, beslutet, mellan en sekund och en annan: jag ska skriva någonting varje dag.

Jag tänker inte, iallafall inte än, fastställa ambitionsnivå för detta beslut, mer än att det ska vara någonting 'mer' - både kvantitativt och kvalitativt - än listor (vilket är det jag i stort sett enbart tycks ha skrivit det senaste halvåret).

För att omedelbart bryta mot ovanstående ambition är dagens skriftställning just en lista. Har länge tänkt att det finns en del svenska skribenter som jag verkligen... hm, jag drar mig för att säga 'beundrar' - låt oss säga respekterar. Dessa listar vi - utan att tillskriva listan någon sorts fullständighet - således:

- Andres Lokko
- Katrin Kielos
- Fredrik Strage
- Johan Croneman
- Lena Andersson
- Garrison Keillor (Ja, nu är ju inte Keillor svensk... Men eftersom jag redan har brutit mot list-regeln är det kanske mindre viktigt)

Listan var mycket längre i mitt huvud. Jag har glömt flera, tycks det mig. Nå, då återkommer vi till detta vid ett senare tillfälle.

Nyckelord: Andres Lokko, Fredrik Strage, Garrison Keillor, Johan Croneman, Katrin Kielos, Lena Andersson

Jag hade en gång en blogg ...

... det har ju hänt förut, ja, att jag mer eller mindre dödförklarat det här forumet.

Men: jag tycks inte ha hjärta att sluta, trots att järtecknen hopas.

Kanske kommer det sporadiska texter, tips och kommentarer, pö om pö. Vi säger så, tillsvidare.

Ta hand om dig.

Anders

Toppmöte EU-Afrika

Afrika har under senare år alltmer blivit en arena för de nya stormakterna. Kina och Indien söker inflytande genom ekonomiskt stöd och handel. Även EU försöker visa sin tyngd i världen genom att närma sig länderna på den afrikanska kontinenten. I början av december hålls det andra EU-Afrika-toppmötet någonsin.

EU har länge uppvisat ett janusansikte i sin relation till Afrika. Att stödja demokrati och fattigdomsbekämpning i Afrika är klart utstakade mål för EUs medlemmar och genom till exempel biståndsprojekt och handelsförmåner försöker EU stärka demokratiutveckling och stabilitet i sitt grannområde. Detta skall i sin tur, är förhoppningen, förhindra illegala flyktingströmmar från Nordafrika till EU-länder, såsom Spanien - en fråga som under de senaste åren blivit allt mer akut för unionen. Samtidigt har flera av EU-länderna komplicerade förhållanden till forna kolonier och spänningar kvarstår. [Fortsätt läs]

Artikel skriven för Utrikespolitiska Institutets nättidning Epok.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, EU, Afrika, AU

SMUN 2007

Imorgon startar Stockholm Model United Nations 2007. Samtidigt befinner sig en massa KUSP-ambassadörer i stan på en UI-konferens, som jag självklart missar. Asch.

SMUN kommer i år att behandla 'the case of Kosovo' i tre kommittéer: Säkerhetsrådet, Ecosoc och EUPSC (eller, just det, KUSP på svenska). SMUN hålls i år på Handelshögskolan i Stockholm med 150 deltagande delegater från såväl Sverige som utomlands ifrån. Läs mer här.


Andra bloggar om: Politik, FN, Säkerhetsrådet, KUSP, Model United Nations, Handelshögskolan

(om TT-prosa)

Spenderade helgen i Skåne. Dränktes - som alltid - i en mörk, manglande tystnad.

Upptäckte vid hemkomst att den analys jag i förra veckan skrev för Utrikesbloggen - DN-journalisten Bengt A:s nya projekt - nu är publicerad, dock i en ganska hårt redigerad version.

Jag har generellt väldigt svårt för att bli redigerad och då särskilt av journalister. Men det är väl bara att leva med. Tycker mig dock ha skäl att klaga på den 'kultur' (vad annars kalla det?) som tycks existera i media-Sverige där TT-prosans korta meningar och sterila språk dominerar. Nå, texten - i den redigerade versionen - finns att alltså att läsa här.

Andra bloggar om: Politik, EU, Afrika, Lissabon, Angela Merkel, Gordon Brown

Att Inte Hinna Blogga

... Nå, det borde ju vara ett sundhetstecken tycker man.

En av anledningarna till dålig uppdatering av denna sida stavas Stockholm Model United Nations. Läs gärna mer om den kommande SMUN-konferensen 9-11 November.

Sedan har mitt engagemang i nätverket Europe Analysis tagit en del tid också.

Plus att jag jobbar och försöker ha nåt sorts liv.

Återkommer hit när tid finnes.

mvh,
Anders

Klara! Färdiga! vänta lite ...

Jasenko Selimovic – Chef för Radioteatern – skrev i Fokus tidigare i sommar att en europeisk identitet inte kan byggas på politisk väg, utan kräver någon sorts europeisk kulturell samhörighet, en såkallad 'tjock' identitet.

Detta argument hör man ofta, att anledningen till att Europa "inte fungerar" är dess heterogena kulturer. Selimovic – och övriga som framför detta argument – har fel. Visst blir det lättare om man inom ett politiskt system har vissa gemensamma kulturella markörer att vila sig på; det fungerar som ett glidmedel för att få människor att acceptera beslut. Men: inget politiskt system är i realiteten baserat - eller kan för den delen baseras – på någon sort enhetlig kulturell grund.

Krönika skriven för Europe Analysis
Läs hela artikeln

Andra bloggar om: politik, EU, reformfördraget, Europa, identitet, Angela Merkel, Jasenko Selimovic, Valery Giscard d'Estaing

Sommar

Man flyttar. Man dricker öl i solen. Man äter middag i den nya lägenheten. Man oroar sig över höst. Man går en promenad runt söder. Man äter glass. Man tar ännu en öl medan solen går ner. Men mest av allt läser man. Här kommer några lagom korta tips:
The imperial vice presidency i Salon samt The Darksider i The New Yorker på samma ämne;
The Richest of the Rich, Proud of a New Gilded Age i the New York Times;
Blair's Barnum i TIME Magazine.

Gör dessutom som den amerikanska kongressen och ta och damma av ditt gamla (nåja...) exemplar av the Iraq Study Group Report. Kanske hade den några fiffiga lösningar iallafall ...

Slutligen, läs - som alltid - Garrison Keillor.

Andra bloggar om: sommar, lästips, the Iraq Study Group Report, Sidney Blumenthal, Garrison Keillor

For the benefit of Mr. Brown

"Det första Labours parlamentariker kommer att vilja se i den nye ledaren är en klart fastslagen riktning och ett syfte", skriver Charles Clarke, tidigare brittisk inrikesminister.

När Brown idag tar över premiärministerposten efter Blair kommer han att vara den finansminister som suttit längst sedan Nicholas Vansittart i början av 1800-talet.

Browns butterhet står i stark kontrast till Blairs karismatiska framtoning och ett av skämten om landets nygamla ledare är att han är en man som kan lysa upp ett helt rum bara genom att lämna det. När Tony Blair nu alltså har avgått, söker Brown vinna allmänhetens gunst i sin förvandling från teknokratisk domptör av den brittiska ekonomin till premiärminister.

Den första tiden kan dock visa sig bli svår för Brown. Nyligen presenterades siffror som visade att Labour hade drygt 177 000 medlemmar i maj i år, mot 407 000 vid makttillträdet 1997. Bara under 2006 hade partiet tappat 16 000 medlemmar. Opinionssiffror från slutet av juni i år visar även att de konservativa, Tories, leder i mätningarna, med 37 procent framför Labours 32 procent.

Oavsett hur Gordon Browns första tid som premiärminister ter sig kommer den nya regeringens politik att färgas av att parlamentsval måste hållas senast i juni 2010.

Valet lär bli en duell mellan Brown och det konservativa partiets ledare David Cameron. Den 41-årige Cameron ses av många som de konservativas motsvarighet till Tony Blair. Under Cameron har Tories lagt större vikt på 'mjuka' frågor och de har bland annat jämförts med Fredrik Reinfeldt och den förnyelse som de svenska moderaterna genomförde inför riksdagsvalet 2006.

Före valet kommer Gordon Brown alltså att försöka sätta sin egen prägel på den brittiska politiken. Utmaningen, menar många, är tvåfaldig: han måste dels framställa sig som landets naturlige ledare, gentemot oppositionen och den ständigt lurpassande tabloidpressen, men han måste även hitta ett sätt att förhålla sig till sin företrädare Tony Blairs politiska arv.

[Läs hela artikeln om Gordon Brown här]

Andra bloggar om: politik, Gordon Brown, Tony Blair, Winston Churchill, Labour

Georgien - Privatiseringar och Missförstånd

När georgiens utrikesminister Gela Bezhuashvili förra veckan besökte Sverige talade han i varma ordalag om relationen mellan Sverige och Georgien. "Carl Bildt har redan besökt oss två gånger", sa han med ett brett leende.

Den reformprocess som pågår i Georgien har sedan rosenrevolutionen 2003 snabbats upp och den nuvarande regeringen är väldigt mån om ett närmande till EU, något som Bezhuashvili upprepade flera gånger: "Georgien är ett europeiskt land; vårt mål är att bygga en europeisk demokrati."

Men reformerna har på många områden gått hårt fram och regeringen har bland annat genomfört flera kontroversiella privatiseringar. Liberaliseringen av ekonomin har bland annat gjort att regeringen har avskedat flera tiotusentals anställda i gamla statsägda företag, något som Bezhuashvili håller med om är problematiskt. Men i nästa andetag fastslår han: "Det som behövs är politiskt mod. Georgien är ett litet land, men vi är ett föredöme för hela vår region." Själva grundstenen för demokratiska reformer är just en stark ekonomi, konstaterar han och tillägger stolt: "I vårt grannområde är vi kända som regeringen som säljer allt."

Som EU-partner inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken (European Neighbourhood Policy) finns det för närvarande inga prospekt för ett georgiskt EU-medlemskap, men landets närmande till Europa har väckt känslor hos storebror Ryssland: "vi kan inte ändra våra grannar, vi måste leva tillsammans", konstaterade Bezhuashvili. "Men", tillade han, "vi kommer inte att kompromissa med våra gränser, vår nationella integritet eller de val vårt land gör. Ryssland måste acceptera detta."

Och valet som Georgien redan har gjort, fastslog Bezhuashvili om och om igen, är Europa: "Alla medborgare ser en framtid i Europa. Om detta är det total enighet i vårt samhälle, Georgiens framtid ligger i Europa. Det är ingen debatt om detta."

Nå, ambitionerna tycks ju bra. Men Georgiens utrikesminister tycks omedveten om att avsaknad av debatt och samhällelig enighet inte bara är i grunden oeuropeiskt, det är även djupt problematiskt.

För vidare läsning, se Malins blogg, där hon skriver roligt och insiktsfullt om livet i Georgiens huvudstad Tbilisi.

Andra bloggar om: Georgien, EU, Carl Bildt

Krig och ... well, lite mer krig

Äntligen publiceras Günther Grass' artikel 'How I spent the war' på engelska. När Grass i augusti 2006 i en intervju avslöjade att han under Andra världskriget hade varit soldat i Waffen-SS, bubblade en debatt upp där många kritiska röster höjdes. Att läsa artikeln - som egentligen snarare förtjänar epitetet novell - är att följa författarens försök gräva sig in i ett förflutet som - märker man - han själv inte verkar tillåtit sig att komma ihåg. Grass skildrar med omsorg detaljerna kring sitt engagemang. Ingen förklaring ges, inte heller något försök till att framföra förmildrande omständigheter. "Allt jag kan göra", skriver Grass, "är att binda samman de omständigheter som ledde till att jag tog värvning."

Macroperspektivet - krigets stålhårda och binära systematik - bryts effektivt ned i en skildring av de tusen sinom tusen ögonblick som uppgör det. Detaljerna som sköljer över läsaren sätter kaoset i förgrunden. Microperspektivet döljer effektivt krigets sanning även för de som står mitt i det. Grass beskriver det som 'ungdomens blinda stolthet'. "Men min okunskap kan inte ", skriver han, "dölja det faktum att att jag inkorporerades in i ett system som hade planerat, organiserat och utfört utrotningen av miljontals människor. Även om jag inte kan anklagas för aktivt stöd, återstår än idag resterna av det vi kallar för det gemmensamma ansvaret. Jag kommer att få leva med det resten av mitt liv."

Händelseförloppen ligger rena på historiens stilla yta, skildrandes en tillsynes lättförståelig systematik. Men under ytan myllrar krigets atomer; människoöden som vävs samman av tveksamhet, slump och oförklarlighet.

Så även idag. I en artikel i Newsweek skriver Ban Ki-Moon, FN:s Generalsekreterare, att det enande tema hans arbete karaktäriseras av, är - och måste vara - 'den mänskliga dimensionen':

"We may read, each morning, about human tragedies in our newspapers. But how often do we truly hear such people's voices, or try with full force and determination to help? This I pledge to do."


Andra bloggar om: Günther Grass, Andra Världskriget, FN, Ban Ki-Moon

Utveckling & Näringslivet roll

Kemal Dervis, chef för UNDP - FN:s utvecklingsorgan - konstaterade när han besökte Sverige förra veckan att global utveckling och fattigdomsbekämpning är en fråga som rör inte bara regeringar och stater, utan i allra högsta grad även näringslivet och privata företag:

"Utmaningen är att skapa inclusive growth", fastslog han. "Utveckling får inte handla om allmosor. Vikten måste ligga på en tillväxt som utvecklingsländerna själva kan upprätthålla. En inkluderande tillväxt är vad fattigdomsbekämpning i praktiken handlar om."

Dervis konstaterade under sitt besök att det världen över finns ett 'konsensus' kring vikten av näringslivets engagemang inom utveckling. Till viss del har han rätt; Gordon Brown - Storbritanniens näste statsminister - konstaterar även han att utvecklingsåtgärder måste bygga på uttökat samarbete mellan regeringar och företag.

Så ja: i en tid då regeringar inser att bistånd och global utveckling är svårhanterade frågor finns det ett nog så starkt konsensus inom politiken för att engagera näringslivet ytterliggare. Men vad säger företagen?

Andra bloggar om: Kemal Dervis, UNDP, FN, utvecklingpolitik, bistånd, Gordon Brown

Plan D?

Jag älskar serier. Jag har läst Fantomen och Tintin hela mitt liv. Att svenska serietecknare - såsom den smått genialiske Nina Hemmingsson - nu börjar ta mark är alltså väldigt spännande.

Sen så har jag ju även väldigt starka känslor (älska vore väl att ta i) för EU.

Logiskt är ju då att följa den rafflande följetongen Operation Red Dragon, den spännande serien om en europaparlamentarikers liv, när hon dras in i vapenhandelpolitik. Att den är lite småfult tecknad och helt skamlöst glorifierar en viss partigrupp gör den ännu bättre!



Andra bloggar om: Europaparlamentet, serier, Operation Red Dragon

Europadagen

Den 9 maj 1950 sammankallades pressen för att delges en "kommuniké av högsta vikt." Kommunikén - skriven av den 'pragmatiske internationalisten' Jean Monnet - framfördes av Frankrikes utrikesminister Robert Schuman och skulle långt senare bli känd som det som lade grunden till den europeiska gemenskapen:

"Vi kan bara värna om världsfreden genom kreativa ansträngningar i samma storleksordning som de faror som hotar denna fred."

Vad Schumandeklarationen föreslog var att en övernationell europeisk institution med uppgift att förvalta råvarorna kol och stål, som ju var grunden till 1900-talets långa krig, skulle skapas.

"Genom att skapa en gemensam basproduktion och genom att instifta en ny högsta myndighet, vars beslut är bindande för Frankrike, Tyskland och övriga länder som ansluter sig, kommer detta förslag att förverkliga den första konkreta basen för en europeisk federation som är oundgänglig för att bevara freden."

57 år senare präglas det numera unionssamarbetet av ett intensivt samarbete mellan 27 länder inom oändligt många frågor, på såväl kommun- som statsnivå. Integrationen har rört sig långsamt, men stadigt. Fortfarande är en av en av EU:S främsta motiveringsgrunder dess problemlösningsförmåga och i möjligheten att kunna anpassa politiken. En central framtidsfråga för EU är kampen mot klimathotet. Tidigare i år enades EU:s stats- och regeringschefer om att rejält minska utsläppen av växthusgaser och visade därmed att samarbetet inte enbart handlar om att reagera på problem, utan att EU behövs för att kunna agera proaktivt, såväl på kontinenten som globalt.

Alltså: Glad Europadag!

(Förövrigt var det också på denna dag som p-pillret lanserades för 47 år sedan - 1960 - i USA. Det var första gången som den amerikanska Food and Drug Administration (FDA) godkände en medicin som hade andra verkningsområden än att bota en sjukdom eller minska smärta. 1962 använde 1,2 miljoner kvinnor pillret och 1968 12 miljoner.)

Andra bloggar om: EU, Europadagen, Robert Schuman, Jean Monnet, klimat, p-piller

Iran talar

Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki besökte Sverige den 7 maj för samtal med bland andra vice statsminister Maud Olofsson och utrikesminister Carl Bildt. Besöket, som är ett led i en Europaresa som även inkluderar Norge, har kritiserats från flera håll.

Irans regering är inte okontroversiell, men när Mottaki befinner sig i Sverige är det fel att inte ta chansen att diskutera med en av den iranska regimens högsta företrädare. Frågan om Irans kärnkraftsprogram och dess påstådda utvecklande av kärnvapen är - fortfarande - en tolkningsfråga, med ickespridningsavtalet NPT i grunden. Inte, som det framstår i svensk media, en avgjord fråga där det iranska kärnvapenprogrammet bör ses som existerande.

Mottaki talade i måndags på Utrikespolitiska Institutet. Jag har skrivit ett litet referat från hans besök, som går att läsa här.

Andra bloggar om: Iran, Manouchehr Mottaki, NPT

Är du betydelsefull lilla vän?

Idag publicerar TIME Magazine sin lista över de mest inflytelserika och betydelsefulla människorna i världen, The People who shape our world. På den hittar vi såväl Queen Elizabeth II, Nancy Pelosi och Barack Obama som Justin Timberlake.

Listan är en bitvis ganska tröttsam läsning i amerikansk geocentrism (Tyra Banks känns som ett väldigt underligt val), men bjuder även på några ganska småspännande personer. Såsom "the great balancer", Ayatullah Ali Khamenei.

Roligare då är den alternativa listan The Alt TIME 100, där vi bland annat - på plats nummer 7 - hittar Will Smith med motiveringen: "No good reason other than people love Will Smith." Självklart hittar vi här även Paris 'Hitler' Hilton och Hugh Hefner, samt Osama Bin Laden, "likely to outlast Bush as head of an organization." Tyra Banks lyckades ta sig in på även denna lista. Vad det nu säger om världen.

Andra bloggar om: TIME Magazine, The People who shape our world, Tyra Banks

So it goes

Jag vet inte om det är ironi.

Det var på den här dagen, år 1633 som Galileo Galilei ställdes inför inkvisationen, för hans stöd för teorin att jorden rör sig runt solen. I april samma år 'erkände' han sig skyldig och dömdes till husarrest. Inte förrän 1992 erkände katolska kyrkan att Galileos syn på solsystemet stämmer.

I tisdags dog Kurt Vonnegut. Han blev 84 år.

Vonneguts respektlösa skildringar av världens absurditeter, av krig, av människans dumhet och hennes oemotståndliga charm, gjorde hans verk till små utställningar - pictoraman - om lidande och lycka. Vonneguts enkelhet och naivistiska ton avslöjade såväl beräknande maktfullkomlighet som slumpens roll i våra liv.

Precis som Galileo var Vonnegut en sanningssägare, som nästan tycktes tala ett eget språk. Han rörde sig utanför rådande diskurser.

Med hans död blir världen en nyans blekare. Men som han själv skulle ha sagt: So it goes.

Andra bloggar om: Kurt Vonnegut

Om lövkrattning

Påskhelgen spenderas på morföräldrarnas lantställe, några mil utanför Gnesta. Luften är kall, men solen skiner på oss när vi i lugn takt rör oss över tomten, med varsin räfsa i hand.

Med ett par skor som säkerligen är minst dubbelt så gamla som jag på fötterna och morfars jacka på mig kammar jag gräset fritt från eklöv. Sakta formar vi en hög av gräs, kvistar och löv, en hög som bara växer och växer. "Det är de där ekarna i backen" säger morfar. "Att två små ekar kan ha så mycket löv".

Solen värmer kinden och när jag med en långsamt svepande rörelse för bort eklöven tittar ett par ystra blåsippor fram. De lutar sig tillbaka i solen.

Mobiltelefonen har jag lämnat inne i huset nånstans, jag vet inte var. På väg ut hit noterade jag nöjt att den någonstans halvvägs rapporterade "Inget nät".

Man krattar till dess trädgården ligger ren och nykammad. Man nynnar lite på Titanic. Man löser korsord och dricker te. Sedan somnar man och drömmer inte alls.

Andra bloggar om: påsk, kratta löv, mobiltelefoni

Between a rock and a hard place

Återkommen från en vecka i Genève, på World Model United Nations, försöker jag få saker gjorda innan påskledigheten.

Svårt. Efter att ha diskuterat afrikansk inter-border militia movement en vecka kommer man hem till nån sorts höstväder. Att då engagera sig i "jobbet", att faktiskt sätta sig ned och få "arbete" gjort, är svårt. Ungefär som att vara republikan i Sverige. Särskilt i ljuset av den subtila kritik som Sveriges kungafamilj utsätts för numer.

Från att i tonåren vara smått besatt av Thåström, till att älska Bellman och Klas Östergren, är jag - sedan länge - en svårbotad Stockholmsromantiker. Men Genève är inte så pjåkigt heller.








Andra bloggar om: WorldMUN, Geneva

Ingen Rast, ingen Ro

Efter en vecka i Genève är det mycket som kan locka tillbaka en till Hufvudstaden. Detta till exempel.