For the benefit of Mr. Brown

"Det första Labours parlamentariker kommer att vilja se i den nye ledaren är en klart fastslagen riktning och ett syfte", skriver Charles Clarke, tidigare brittisk inrikesminister.

När Brown idag tar över premiärministerposten efter Blair kommer han att vara den finansminister som suttit längst sedan Nicholas Vansittart i början av 1800-talet.

Browns butterhet står i stark kontrast till Blairs karismatiska framtoning och ett av skämten om landets nygamla ledare är att han är en man som kan lysa upp ett helt rum bara genom att lämna det. När Tony Blair nu alltså har avgått, söker Brown vinna allmänhetens gunst i sin förvandling från teknokratisk domptör av den brittiska ekonomin till premiärminister.

Den första tiden kan dock visa sig bli svår för Brown. Nyligen presenterades siffror som visade att Labour hade drygt 177 000 medlemmar i maj i år, mot 407 000 vid makttillträdet 1997. Bara under 2006 hade partiet tappat 16 000 medlemmar. Opinionssiffror från slutet av juni i år visar även att de konservativa, Tories, leder i mätningarna, med 37 procent framför Labours 32 procent.

Oavsett hur Gordon Browns första tid som premiärminister ter sig kommer den nya regeringens politik att färgas av att parlamentsval måste hållas senast i juni 2010.

Valet lär bli en duell mellan Brown och det konservativa partiets ledare David Cameron. Den 41-årige Cameron ses av många som de konservativas motsvarighet till Tony Blair. Under Cameron har Tories lagt större vikt på 'mjuka' frågor och de har bland annat jämförts med Fredrik Reinfeldt och den förnyelse som de svenska moderaterna genomförde inför riksdagsvalet 2006.

Före valet kommer Gordon Brown alltså att försöka sätta sin egen prägel på den brittiska politiken. Utmaningen, menar många, är tvåfaldig: han måste dels framställa sig som landets naturlige ledare, gentemot oppositionen och den ständigt lurpassande tabloidpressen, men han måste även hitta ett sätt att förhålla sig till sin företrädare Tony Blairs politiska arv.

[Läs hela artikeln om Gordon Brown här]

Andra bloggar om: politik, Gordon Brown, Tony Blair, Winston Churchill, Labour

Georgien - Privatiseringar och Missförstånd

När georgiens utrikesminister Gela Bezhuashvili förra veckan besökte Sverige talade han i varma ordalag om relationen mellan Sverige och Georgien. "Carl Bildt har redan besökt oss två gånger", sa han med ett brett leende.

Den reformprocess som pågår i Georgien har sedan rosenrevolutionen 2003 snabbats upp och den nuvarande regeringen är väldigt mån om ett närmande till EU, något som Bezhuashvili upprepade flera gånger: "Georgien är ett europeiskt land; vårt mål är att bygga en europeisk demokrati."

Men reformerna har på många områden gått hårt fram och regeringen har bland annat genomfört flera kontroversiella privatiseringar. Liberaliseringen av ekonomin har bland annat gjort att regeringen har avskedat flera tiotusentals anställda i gamla statsägda företag, något som Bezhuashvili håller med om är problematiskt. Men i nästa andetag fastslår han: "Det som behövs är politiskt mod. Georgien är ett litet land, men vi är ett föredöme för hela vår region." Själva grundstenen för demokratiska reformer är just en stark ekonomi, konstaterar han och tillägger stolt: "I vårt grannområde är vi kända som regeringen som säljer allt."

Som EU-partner inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken (European Neighbourhood Policy) finns det för närvarande inga prospekt för ett georgiskt EU-medlemskap, men landets närmande till Europa har väckt känslor hos storebror Ryssland: "vi kan inte ändra våra grannar, vi måste leva tillsammans", konstaterade Bezhuashvili. "Men", tillade han, "vi kommer inte att kompromissa med våra gränser, vår nationella integritet eller de val vårt land gör. Ryssland måste acceptera detta."

Och valet som Georgien redan har gjort, fastslog Bezhuashvili om och om igen, är Europa: "Alla medborgare ser en framtid i Europa. Om detta är det total enighet i vårt samhälle, Georgiens framtid ligger i Europa. Det är ingen debatt om detta."

Nå, ambitionerna tycks ju bra. Men Georgiens utrikesminister tycks omedveten om att avsaknad av debatt och samhällelig enighet inte bara är i grunden oeuropeiskt, det är även djupt problematiskt.

För vidare läsning, se Malins blogg, där hon skriver roligt och insiktsfullt om livet i Georgiens huvudstad Tbilisi.

Andra bloggar om: Georgien, EU, Carl Bildt